CL kvalplats klar

 
Den här bilden är intressant på många sätt.Arsenal har tagit fjärdeplatsen våren 2013 och firar rejält. Såklart kan man fira att man får kvala till CL och att man kom före konkurrenten Tottenham. Samtidigt kan man tänka på hur Henry såg ut på en bild för cirka åtta år sedan(?) då Arsenal kom andra...han hängde med huvudet och var inte nöjd alls. Det var andra tider förr, det fanns förutsättningar att vinna ligan. Med de pengar Arsenal har spenderat de senaste åren är fjärde platsen unegfär det man kan jaga. Det går att slå alla lag med det lag Arsenal har men i längden håller det inte för att plocka tillräckligt med poäng för att slåss om ligatiteln. Den här sommaren behöver det satsas ordentligt. Man behöver skaffa riktigt bra förstärkningar även om det innebär högre utgifter. Nästa år kvalar inte fyran till CL, England har tappat en plats. Att komma minst tredje nästa år blir svårt, man måste verkligen satsa hårt för att tävla med Chelsea och Manchester klubbarna.

Viktig match mot Wigan

                               W. Szczesny
B. Sagna - P. Mertesacker - L. Koscielny - K. Gibbs
               A. Ramsey    -    M. Arteta
                          T. Rosicky
        S. Cazorla - T. Walcott - L. Podolski
 
I laget saknas Giroud (avstängd) och Diaby (skadad).
 
Med tanke på vad matchen betyder för oss tror jag inte att Wigan tar poäng ikväll. Wigan vann cupen mot Man City för några dagar sedan och jag hoppas att de är slitna av matchen och festen(?). Wigan sjunker antagligen till Championship idag. Arsenalspelarna lär visa stort hjärta och jobba enligt bästa förmåga. På sistone har man inte gjort mer än att vinna med uddamålet och spela halvdåligt. Chanser lär komma och bara de förvaltas någolunda bra får vi ett tidigt ledningsmål som vi ofta har fått på sistone. Blir det inget mål i första halvleken kan spelet låsa sig i andra halvlek i värsta fall. Förhoppningsvis lirar vi en bra fotboll på hemmaplan ikväll och tar 3p! För de som inte följer med så noggrant har Arsenal fjärde platsen i PL i egna händer men då krävs det seger ikväll och antagligen även mot Newcastle borta i sista omgången (nu på söndag 19.5). Manu, Chelsea och City ser ut att knipa de tre första platserna och Arsenal eller Tottenham blir fjärde. Femte platsen hotas inte av något lag underifrån, sjätte är Everton och sjunde är lokalkonkurrenten Liverpool. Ser man neråt från Liverpool är det ett stort gap, det finns sju ganska tuffa lag i England som också skulle kunna prestera bra internationellt om det bara ville lyckas. Övriga lag i ligan är ganska fysiska och typiskt engelska av sig till stor del. Swansea är ett undantag och de har spelat fin fotboll i år med bollinnehav och fina passningar.
 
Äntligen avgick det gamle rödansiktet från Uniteds tränarroll. Han har gjort många stora saker under sina 26 år i PL. Som Arsenal supporter är det bara att fira att Moyes kommer in, hur bra han än gör det blir det inte lika bra. Ungefär som då David De Gea tog över efter van Der Sar, ganska omöjligt att prestera lika bra liksom. Rooney vill bort från Man United igen, jag tror att det blir så eftersom han inte har gillat Moyes då båda två tidigare befann sig i Everton. Kanske skall Barcelona sälja Fabregas nu. Faktum är att de är skyldiga Arsenal 5 miljoner pund för honom ännu. Att Manchester United ens nämns i media är ett hån mot fotbollen som bara gör deras klubb ännu enklare att ogilla. Fabregas är en Gunner i kropp och själ och ser varje Arsenalmatch som spelas via teve/dator. Arsenal hade en klausul i Fabregas försäljnings uppgörelse som säger att Arsenal har rätt att vara först i kön om Fabregas skall säljas vidare. SÅ jag tror att Manu får nöja sig med att ha RvP, en spelare de aldrig någonsin borde ha, en spelare som alltid är en Arsenal spelare i de äkta United fansens ögon. Han kan aldrig bli en riktig legend i United, han har en stämpel på sig resten av karriären i England. Fabregas är inte likadan som RvP, i England lär det bara finnas en klubb för honom. Han lär ha styrt Santi Cazorla mot Arsenal då han frågade råd av honom.
 
Många bra spelare har lämnat Arsenal genom åren, det är inte så många av dem som har blivit lyckligare och det är inte så många av dem som har fått en lika fin och stor roll i den nya klubben. Försäljningen av stjärnspelare beror till allra största delen på stadionbygget, hur man än vrider och vänder på allt är det bara så.
 
Översikt av några spelare som har lämnat ARSENAL FC:
 
Nasri, fick en titel men verkar inte speciellt lycklig med sin höga lön då hans roll i City är liten och hans karriär knappast går som tänkt. Han såg faktiskt allt sämre ut i Arsenal den sista tiden han var kvar om man tänker efter.
 
Song, på bänken så gott som hela säsongen i Barcelona. Fick en titel nu men borde vara ganska olycklig över att fotbollsspelandet på toppnivå med en vettig rolll nästan har upphört helt.
 
Fabregas, han får kritik av Barcas fans och hans roll i klubben och landslaget passar inte honom. Har ändå gjort en hel del mål men kanske inte så avgörande mål. Att lyfta pokaler i La liga och i landslagssammanhang med bra lön kanske inte känns lika bra som det var att vara PL:s bästa mittfältare i Arsenal...
 
Robin van Persie, visar utåt att han är lycklig i United och att han älskade att vinna titeln i år. Skadar knappast humöret att hans lön nu är 3,5ggr större än i Arsenal (där den också skulle ha höjts om han stannat). Hur personen verkligen mår inombords är svårt att säga. Hatad i norra London, utbuad av Arsenalfansen varje gång han rör bollen, utbuad av hemmafans i andra städer där han spelar bortamatch, och sist men inte minst fick han leva med hot mot sig själv och sin familj efter flytten. Han kunde ha valt Juventus och United kunde ha köpt Falcao eller någon annan istället, dylika övergångar förstör heöa känslan i klubbfotbollen. Det är väl inget dataspel heller....Vidare blev han målkung i år trots en målsvacka under en längre tid på våren, i landslaget har det intevarit någon stor succé senaste året.
 
Adebayor, finns ingen som orkar bry sig desto mer och han bryr inte sig heller. Han var i Tottenham, City och Madrid varannan dag ett tag kändes det som. Pendlade mellan tre lag kändes det som. Svårt att ta honom på allvar, har dock gjort en del viktiga mål för Spurs på sistone. Är rätt hatad i London men den grejen börjar svalna.
 
Ashley Cole och Gael Clichy, ja vad skall man säga...City har tagit många av våra spelare men ytterbackar får inte lika stora rubriker i tidningarna som andra. De lär inte ångra sin flytt och ingen orkar lägga stor energi på att de bytte klubb.
 
Idag fick man för första gången idag träna lite fotboll på gräs i shorts och i kortärmad blus. Det var på jobbet och tyvärr är min fot inte i skick men lite grann kunde jag känna feelingen av riktig fotboll. På eftermiddagen blev det däremot tredubbelt lager på övrekroppen och paraply i handen på en grusplan. Kul att coacha ändå. Har sett många spelare på sistone som har slutat eller som inte spelar fotboll i någon förening. En stor del av dem är riktigt riktigt bra och har mycket fotboll i sig. De kan ha mer fotboll i sig än 60% av de spelare man ser på en vecka på en konstgräsplan den här tiden på året. Föreningarna i Finland måste bli bättre på att hitta spelare och ta hand om dem. Speciellt det där med att ta hand om spelarna och sköta allt bra med spelarnas lycka i första hand är viktigt. I Sverige "hittar man spelare bättre" och något säger mig att man tar bra hand om dem. Det är ganska naturligt för svenskarna, det svenska sättet att bemöta människor är bra överlag.
 
Ett exempel på då en svensk klubb försökte få invandrare att börja spela fotboll(eller var det basket?): föreningen bjöd in både pojkar och flickor från en förort med höga hus där så gott som alla från målgruppen bodde...ingen kom aldrig till träningarna hur de än meddelade och försökte...här kunde man lätt ha gett upp...istället försökte man ta reda på hur det hela fungerade genom att fråga insatta personer och föra diskussioner med dem....grejen var att i deras kultur skickar de inte iväg barnen vart som helst om de inte litar på människorna som tar emot dem, det var inte heller aktuellt att föräldrarna skulle komma med till träningen och se på för tiden behövdes bättre till annat isåfall...okej här ger man väl upp...nej, föreningen började ordna träningar vid dessa stora höghus vid förorten på innergårdarna och så nära det bara gick...träningarna fylldes av nya spelare och förtroendet kom från föräldrarnas sida...detta har säkert gett alla mycket.
 
Det finns PL klubbar som letar efter juniorspelare överallt, att hitta bra spelare i parker är inte alltför ovanligt. I min hemstad vet jag precis var man kunde hitta bra spelare utan att kolla in organiserade träningar. Det finns ungdomar som lirar fotboll varje kväll med sina vänner, det är oftast invandrare som gör det. Riktigt bra sysselsättning. Jag försöker uppmuntra dem om jag har chansen och jag tror att de gillar att en vuxen tränare/spelare tycker att det är bra att träna trots att det inte sker i en förening. Jag försöker visa respekt för alla sorters spelare och jag kan vara kamratlig och ställa upp på en onlinematch i Fifa13 någon gång senare om någon har råkat fråga en sådan sak. Man måste ta sig tid att skapa fotbollskultur överallt på olika sätt. Nåja nu vill jag inte låta desto mer religiös eller hur det än låter detta svammel. I min fundering om spelare och bra spelare som slutar tänkte jag inte på invandrare, kan tilläggas. Varje gång en spelare slutar med fotboll är jag lite knäckt, vem än det är, fast alla inte riktigt har förutsättningar för det. Jag tänker alltid att det borde ha funnits ett sätt att hålla kvar den här inom fotbollen, åtminstone futsal hade varit något...
 
Laget jag spelar i har vunnit det mesta denna vår. Kan bero på att jag är skadad :) Men kan bero ännu mer på att spelarna har en vilja att vinna jämna matcher och att ingen går in på plan för något annat än att vinna. Då de fysiska förberedelserna är ganska bra gjorda på försäsongen kan viljan sköta en stor del av det sista lilla som behövs. Är dock en lång säsong och några cupmatcher och seriematcher berättar inte allt. Men att få känslan att varenda en i laget går in för att vinna kan vara underskattad. Det är en känsla jag har fått. På juniorsidan fick jag fram lite "magic" förra veckan. Vi spelade träningsmatch och föll med 8-1 mot ett lag för cirka två veckor sedan. Jag märkte att jag är lite ovan med nio spelare på plan i det taktiska trots att jag har tänkt och funderat extra mycket denna vår.
 
Bli smartare snabbt sade jag åt mig själv efter 8-1 förlusten. Nåja, vi mötte samma lag i en seriematch 10 dagar senare och fick 0-0 från den matchen! På tio dagar löste jag det största problemet som var taktiken, den fungerade nu klockrent defensivt där motståndarna inte fick många heta chanser på 70min. Jag berättar inte i bloggen i detalj hur vi gjorde, kanske ett annat år då jag har ett nytt uppdrag isåfall. Offensivt gjorde vi inte så mycket annorlunda än vid 8-1 förlusten, vi gjorde ett mål mindre men vi skapade faktiskt fler chanser än i den tidigare matchen, främst genom kontringar men vi fick inte in bollen i denna match. I den tidigare matchen anföll vi inte så mycket genom kontringar kan tilläggas. Att bara ändra taktik räcker såklart inte för att nå framgång, lika viktigt var att få rätt spelare på rätt plats i rätt roll, att få spelarna att ta in taktiken och tro på den till 100% och att lyssna under matchens gång och ha tålamod och inte anfalla med för stora risker. Träningarna innan matchen fanns det extra fokus på sådant som skulle komma till användning, det är en viktig bit. Sista biten är vad jag skulle kalla  "Mourinho biten" och den består av förmågan att höja spelarnas självförtroende högt men utan att tappa vår medvetenhet. Ordet medvetenhet består för mig av flera delar: att ha tillräcklig respekt för motståndarna med tanke på deras skicklighetsnivå, att förstå sin egen personliga skicklighetsnivå och det egna lagets skicklighetsnivå. Dessa ord använde jag inte då jag coachade, de fanns med i mina tankar med allt kan man däremot säga. För mig var detta den största vändningen jag har gjort från en match till en annan med ett lag någonsin som tränare. Med hjälp av högre utbildade tränare än mig har jag väl varit med om något ditåt tidigare och det är alltid lika glädjande att lyckas med något så överraskande.
 
 

RSS 2.0