Mer Premier League

Jag kommer att skriva om annat än bara Premier League så småningom men just nu är det mest aktuellt i fotbollsvärlden. Såg inte Man Uniteds match idag, fanns inte så mycket tid just då och streamarna ville inte riktigt fungera. Antar att Blackburn spelade uselt och att United hade en jäkla fart på. Offensivt har United ett väldigt starkt lag just nu. Det lilla jag såg av matchen så fungerade passningsspelet utmärkt för ManU. Man City kryssade mot Stoke däremot och de hamnar efter allt mer. Säsongens hetaste match hittills blir ManU-Arsenal så småningom, ärkerivalerna möts, lagen som krigade om titlar innan Chelsea blev uppköpt av Abramovitj.

Här under sätter jag in Simon Banks tolkning av Tottenham-Arsenal från förra helgen. En bra och ärlig matchrapport från Simon Banks och Erik Nivas blogg.

"Det vore enkelt att få för sig att Arsenal körde över Spurs i första halvlek tack vare att de är bättre på det mesta som inrymmer en boll och fötter, men det var alltså inte helt sant. Första halvlek bevisade mest en gammal Lagerbäck-tes om varför ett lite underlägset lag klarar sig bättre med två anfallare än en.

Arsenal krossade Spurs med sitt presspel, snarare än sitt spel. Knattarna tryckte upp stenhårt, Cesc/Song/Denilson blockads spelvägar och Tottenhams backar sjönk hela vägen hem till egen mållinje. Modric fanns inte. Jenas var knappt ens Jenas. Uppspelen blev antingen värdelösa eller långa mot en ensam Pavljutjenko som inte kunde plocka ner dem mot en formidabel Koscielny.

Spurs hade alltså inte ett dyft. Arsenal hade allt, inklusive små delikata stick in bakom två mittbackar som var bra var för sig men katastrofala ihop. 2-0. Det kunde varit tre eller fyra. Bale spelade jämnt mot Bacy Sagna, på alla andra positioner var Arsenal totalt överlägset.

Hade det varit något annat lag i världen än Tottenham Hotspur Football Club så hade jag lagt ner där och då och tagit semester efter 45 minuter.

Nu fick de en halvlek till.

Ni vet: Man vet ju aldrig.

Harry skickade in Defoe, gick upp på två, och plötsligt kunde Tottenham göra något med den där ytan som Clichy alltid lämnar bakom sig. De fick ett spel, de fick lite luft, de fick det där utrymmet som Bale och van där Vaart behöver för att göra något med matchen.

Det räckte inte för att bestämma över matchen, men det räckte för att få chansen att stjäla den. Bale fick en möjlighet och tog den, van der Vaart fick en gratisstraff av en oslug Cesc, vi fick ett par fasta och…

Jesus. Josef. Maria.

Tottenham hade inte vunnit ett bortaderby i N5 på sjutton år. Vi har knappt varit i närheten. Men det här laget bröt förbannelser på White Hart Lane, sprängde Champions League-vallen, och när de låg under med 2–0 i paus efter att ha blivit totalt slaktade i 45 minuter så gav de sig själva chansen att vara det där Tottenham i vars DNA miraklet alltid är granne med det mediokra.

Arsenal 2, Tottenham 3." av Simon Bank


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0