Tillbaka med bloggandet igen, det var trevligt att ha cirka 140 läsare för en vecka sedan. Gillar skarpt att skriva men hinner sällan sätta ned den koncentration som behövs för mina inlägg. Finns mycket annat jag skriver i andra sammanhang varje vecka också. Finns flera ämnen jag vill skriva om de kommande dagarna så gå gärna in på bloggen igen. Både Premier League, fotbollsskolor och spelarutveckling skall jag skriva mer om snart. Att skriva det här inlägget tog tre dagar, har inte haft så mycket tid att offra på detta blogginlägg men nu är det äntligen klart. Hoppas ni får ut något av läsningen, enjoy!

Jag kom hem natten till måndag från Umeå fotbollsfestival med ett gäng ganska nöjda silvermedaljörer. Efter att nyligen ha varit i Stockholm på semester fem dagar kändes en fem dagars cupresa riktigt bra. Jag var utvilad och hade den energi som behövdes för att göra mitt bästa på en lång cup där man inte sover alltför mycket och är igång mest hela tiden. Vi kom till turneringen med sikte på A-slutspel. Vår ålder hade 18 deltagande lag. På onsdag då vi kom fram fick killarna vara ute på stan en stund på kvällen innan det var dags att sova i det varma vandrarhemmet. Dagen efter började helt lugnt med frukost och sedan blev det någon timme på stan eftersom vi bodde i centrum.

Mäktiga T3 arena. Jag tror att det finns 17 konstgräsplaner i Umeå men inte en enda inomhusplan.

Efter lunch började vi ta oss till en match där våra C-15 juniorer skulle spela. De vann inga matcher i gruppen men de satsar inte lika hårt på fotboll som vårt lag heller så det är förståeligt. Senare på dagen var det dags för kick off på självaste T3 arena, även känd som Gammlia. Mäktig stadio med ganska lågt konstgräs. Efter att ha sett på andra lag innan vår match konstaterades det att vi behövde öva extra på att få bollen att flyga. Med bra koncentration på uppvärmningen blev killarna vana med underlaget. Svenska domarlinjen behövde vi också ta i beaktande, de såg ut att döma straffar och dela ut varningar lättare än i Finland. Ett könsord kan ge rött kort i vanliga seriematcher, svordomar tror jag att ger gult kort. Kanske är reglerna samma i Finland men vi finländare (domarna) har kanske lite mer spelöga med vad som ropas och hur det är riktat. Nåja hursomhelst körde vi igång matchen med en väldigt fysisk uppställning och skapade åtminstone fem jättebra lägen i matchen. Vi vann 1-0 efter att en ytter dribblade bort 2-3 spelare i mitten av straffområdet. Galet mål :) Jag bytte in alla sista två minutrarna så att de säkert skulle hinna spela på T3 Arena i turneringen. Efter att ha sett mer av de andra lagen i gruppen ställde vi om målsättningen till att vinna gruppen. Att ställa om målsättningen är något man får göra nu som då om den inte är tillräckligt krävande.

På väg in till Lazer dome.

På torsdagkväll var vissa och spelade Lazer dome och annat i Mega zone. Ett ställe som verkligen tog upp mycket av vår fritid. Ett liknande ställe skulle säkert fungera i Finland också. Det fanns ingen bra orsak att ha spelarna på vandrarhemmet tidigt på kvällarna, bättre att de är ute och har roligt än att de får för varmt på sina rum. En liknande värmebölja hade inte skådats i Umeå på 132 år fick vi höra. Frukost och kvällsbit fick vi vid vandrarhemmet medan vi åt lunch och middag på skolor. All mat får högsta betyg av mig om jag tar i beaktande prisnivån och antalet deltagare i cupen. Inte riktigt som i Dana cup där det mesta var dåligt för några år sedan. Jag är inte alltid positiv till allt alltså, men det här var toppen.

Stranden är ett måste under en lång och varm turnering.

Den andra matchen i gruppen skulle bli den lättaste och det anade vi. Vi vann 5-1 efter att igen ha använt alla tillgängliga spelare. Den tredje matchen i gruppen vann vi med 3-0 och alla hade fått rejält mycket speltid samtidigt som vi hade sparat ordentligt på en del skadade nyckelspelare. På fredag var jag ute lite längre på kvällen och åt grekisk mat med en komppis. Hann också besöka några andra ställen i stan.

Pork gyros är min grekiska favoriträtt.

På lördag vaknade vi i sakta mak och begav oss till en C-15 match i väntan på vår kvartsfinal. Kvartsfinalen blev spännande. Vi släppte till andra eller tredje målchansen i turneringen då mittbackarna slarvade med att hålla linjen rak. Den chansen slutade med en chip över målvakten och 1-1. I andra halvlek gjorde en av våra spelare sitt andra mål i matchen och vi vann 2-1. Motståndarna som var från Nyland (i Finland) var arga och vissa ville inte ta i hand men deras tränare skällde ut dem för det så det redde upp sig lite. Respekt åt tränaren för det. Hade vi inte vilat den ena anfallaren i gruppspelet lite extra hade han kanske inte orkat göra två riktiga klassmål mer eller mindre på egen hand. Sådant kan avgöra matcher och lagets öde. Vårt mål hade ändrats till att nå semifinal redan inför sista gruppspelsmatchen och nu var vi framme vid det målet.

Uppvärmning kl.7.30 på T3 arena inför semifinalen.

På lördagkväll var jag med en kompis i fortet i Mega zone och testade 30 celler. De gick ut på taktik, fysik och teknik. Man visste aldrig vad man skulle göra i en cell då man kom in. Ibland visste man inte det ens då man kom ut. En blandning mellan fångarna på fortet och Sawfilmerna kanske är en beskrivning, men hemskt var det inte. Intressant men jobbigt. En italiensk pizza från vedbakad ugn hann jag också med på lördag.

På söndagmorgon kl.8 var det dags för kick off på T3 arena. En semifinalmatch som skulle bli riktigt häftig. Vi styrde spelet 10min, sedan hade de en period på 20min då de styrde spelet. Efter det var vi aningen bättre igen. Matchen blev mållös och i förlängningen sköt vi ribba ut och missade även returen. De hade ett skott som gick ribba över tidigare i matchen också. Efter 2 gånger 5min förlängning väntade straffläggning! Vi hade sett ett par strafftävlingar som aldrig hade tänkt ta slut. Dagens ungdom kan vara riktigt kyliga. Jag hade tre skyttar som jag räknade som säkra, de tog oss till semifinal för en månad sedan då en kvartsfinal avgjordes på straffar. De satte in sina straffar även denna gång och jag hade två pålitliga skyttar till som var med och förde upp oss till 5-5. Den sjätte straffen sköt motståndarna i stolpen. Jag frågade en spelare om han ville skjuta, han ville inte. Jag hade en annan på gång då den jag frågade först började gå mot straffpunkten. okej tänkte jag, men tyvärr sköt han stolpe ut.

Vår målvakt räddade den sjunde straffen som sköts mot mitten av målet och på vår sjunde straff avgjorde en spelare som inte hade spelat en enda sekund i turneringen. Min andra tränare hade sagt att han var bra på straffar så jag litade på det. Kändes säkert bra att bli omkullsprungen av en hög med glada spelare sekunderna efter att han avgjort kvartsfinalen. Jag har svårt att tro att människor kan uppleva liknande glädje utanför idrotten. Kanske då man får barn, inget jag själv kan säga något om än. Då man får ett jobb, klarar en kurs, får en utbildning eller tar studenten känns det ju bra men att vinna en strafftävling och känna pressen släppa efter en timmes spänning är nog väldigt skönt! Ravelli sade en gång att han hoppas att alla får uppleva den känslan som uppstod i VM-94 då Sverige gick vidare på straffar, han nämnde också jämförelsen med att få barn. Att vinna på straffar är delvis ett lotteri, men viktigt är också att ha skyttar som har bra tillslag på bollen plus att man kan lära målvakten olika knep att ta straffar.

Tankarna var många denna söndagmorgon. Vi hade just slagit ut ett bra lag och det fanns två riktigt bra lag i den andra semifinalen. Ett norskt lag hamnade i bronsmatch och vann våra tidigare motståndare med 6-1 där. Sunnanå från Skellefteå var våra finalmotståndare, de såg stora ut och hade flera invandrare som såg fysiska ut också. Fysiken kan avgöra en del del i åldern P-14. Konditionsdelen och styrkedelen jo, men även längden och den naturliga kroppsbyggnaden. Vi tränar aldrig styrka med vikter så det är ganska svårt att bli jättestark och tackla undan de som är ett huvud längre och som har gått längre i sin kroppsliga utveckling helt enkelt.

Uppvärmning inför finalen.

Jag använde en del ny taktik under hela turneringen som vi egentligen inte har använt alls i år. Som ett tillägg till den taktiken använde jag de mest fysiska spelarna från start alltid så gott det gick. Finalen blev inte alltför trevlig för vår del. Vi fick inte till någon jättebra chans på hela matchen. En spelare fintade bort en mittback och satte 1-0 för motståndarna efter cirka 10 minuter. De hade en del chanser i första halvlek som kunde ha gått in. De hade världens medvind i första halvlek och var klart bättre än oss. I halvtid satsade vi hårt och bytte in 2-3 nyckelspelare som var skadade på olika sätt. Vi klarade av att ta över spelet i cirka 15min med hjälp av medvinden och lite kämparglöd. Några hörnor och något skott längre ifrån fick vi till stånd men det var motståndarna som gjorde 2-0 med fem minuter kvar och då bytte jag in alla som inte hade spelat. Finalen var snabbt över och det bättre laget vann. Med mindre skador på nyckelspelare kunde vi ha kämpat till oss ett kryss. Att få silver i en turnering med 18 lag är riktigt bra. Fast jag har varit där med större föreningar två gånger har vi aldrig tagit oss förbi kvartsfinalen. Efter finalen var vi till stranden och simmade, tryckte in lite mat på Frasses och efter det for vi till hamnen.

Finallagen fick sina medaljer.

Jag kan konstatera att det var en fin turnering där vi fick många nya erfarenheter. Större turneringar och äventyr väntar för pojkarna i framtiden. Vill ännu tillägga att det finns b-slutspel i turneringen där det delas ut medaljer också. Känns aningen dumt då två lag på båten går runt med sina guldmedaljer från b-slutspelet på båten hem. Eller de unga killarna som hade på dem kunde ju vara glada, de som var äldre än oss borde kanske tänka efter vad ett riktigt guld i en turnering är. Sedan kan man inte heller lura yngre killar att de har tagit guld, de vet väl hur mycket de har förlorat och inte. Ger man fel bild av en turnerings svårighetsgrad kan spelare lätt börja tro att både laget och de själva är mycket bättre än de egentligen är. Det är bara hårt jobb som tar en till riktiga framgångar och ibland räcker inte ens det. Om jag minns rätt sade en person åt mig att "pojkarna fick guld", jag tillade att "jo men från b-finalen väl?" och fick som svar att "ja men ändå". Nåja, ta nu vara på 10-åringarna och låt dem vara glada, men förvräng inte bilden av hur lång vägen är till toppen ens i Umeå fotbollsfestival! För förstår vi inte hur lång vägen till framgång är så når vi inte ens lite ditåt.

Hårt jobb är den enda vägen till framgång! Fint med pokal åt laget då man kommer andra också. Någon medalj fick jag inte personligen denna gång :)