Nu blir det t.o.m. ett andra inlägg på en och samma dag. Kan ha något att göra med att jag är ledig idag. Chelsea leder just nu 3-0 över mexikanarna med 10min kvar och den matchen börjar bli lite tråkig nu. I finalen får Chelsea det hårt mot de forna brasilianska mästarna Corinthias. Kul om ett engelskt lag lyckas vinna klubblags VM men lite sämre då det är ihopköpta Chelsea som inte har kvar Di Matteo som vann CL åt laget med hjälp av Drogba som inte heller är kvar.

 

Har läst nr.6 av Offside som jag köpte vid en mellanlandning i Stockholm i höst. Offside är något jag skulle vilja prenumerera på för man blir faktiskt smartare av den tidsskriften. Bra fotbollsreportage från klubbar och intervjuer med tränare som ger sina synpunkter på det ena och det andra. Ta bara en artikel som den om Björn Andersson som nu är över 60 år och har spelat i Bayern Munchen bl.a. under sin karriär. Att läsa om då han fick ta över juniorarbetet i Bayern Munchen är intressant. Ganska intressant hur de minskade antalet ungdomar från 300 till 150 då de bara ville ha ett lag per årskull bland de äldre lagen. De tränare som var för dåliga fick sparken och det scoutades ungdomar i hela landet och de talanger som fanns skjutsades till och från träningarna med bussar hela tiden. Nästan direkt vann U-17 laget mästerskapet för första gången på 10 år och U-19 laget vann för första gången någonsin.

 

 

Björn har flera bra kommentarer som "Jag tror stenhårt på elitverksamhet och att de bästa ska få bli så bra de kan. Det kan ju vara hårt ibland. Men man kan vara medmänniska för det". Lättare att tänka så i ett stort land och i en stor stad som Mynchen, men visst skall vi i Finland också låta alla träna på den nivå som passar en junior bäst i förhållande till total skicklighet. Det blir ofta något gnäll då någon förälder här och där tar illa vid sig istället för att lita 100% på tränarna som högst antagligen är de som har kunskap. Sedan en riktigt riktigt riktigt bra kommentar "Lagets resultat var det viktigaste, men inom laget skulle individerna bli så bra som möjligt". Jag är så otroligt nöjd över den här kommentaren för det är precis de här orden jag har diskuterat med några av mina bekanta de senaste två åren. Vissa lag, tränare, ledare och människor omkring fotbollen skyller förluster, dåliga matcher och misslyckade resultat på att "vi sysslar med spelarutveckling, det viktigaste är att spelarna utvecklas och att matchernas resultat är inte så viktiga".

 

Då man börjar närma sig spel 11 mot 11 i fotboll eller något år innan det skall man nog börja fokusera på lite annat än spelarutveckling som bortförklaring. Fotboll går i slutändan ut på att vinna, som tränare skall man vilja vinna så mycket som möjligt och få spelarna att vinna så mycket som möjligt. Det är vad fotboll handlar om. Har man sedan en spelidé att spela efter marken är det något som bl.a. jag gillar skarpt. I vissa matcher kommer det ändå inte att fungera om man vill undvika en förlust och då måste man frångå spelidén åtminstone på egen planhalva. Spelar man vidare efter marken, får inte bollen över halva plan i stort sett och förlorar och skyller å spelarutveckling så är man ute på väldigt hal is! Möjligen i en träningsmatch på försäsongen i ett viktigt skede av att lära ut spel efter marken kunde man tänka sig att det är okej. Men i en tävlingsmatch skall man gå in för att vinna och abslout inte förlora.

 

Vad ger det för bild åt spelare i grenen fotboll om de i 12-18 års åldern ofta får höra att "det gör inget att vi fölorade, vi försökte åtminstone spela eget spel". Då man förlorar skall man vara arg och är man tränare och förlorar skall man vara säker på att laget har gjort allt för att undivka en förlust. Spel efter marken lär man hinna med under en säsong, det finns något som heter träningar och det finns något som heter matcher där vi klarar av att spela efter marken utan att åka på en riktigt jobbig förlust. Mitt tankesätt som tränare bygger en hel del på att spela efter marken och att kunna spela på ett fint och underhållande sätt. Ändå är alltid målsättningen innerst inne att gå in och vinna varje match, att bli bästa laget av alla. Vägen dit är lång ibland, men jobbar man med satsande spelare måste man sikta mot stjärnorna för att nå trädtopparna.

 

Utvecklas laget utvecklas också spelarna och såklart satsar jag hårt på att utveckla enskilda spelare också, det är därför man skall ha tillräckligt med träningar varje vecka. I matcherna utvecklas spelarna ytterligare, speciellt då man använder vissa teman för träningsmatcherna och spelarna vet vad somm gäller i en tävlingsmatch. Tävlingsmatcher går ut på att vinna och att undvika förluster i ett satsande lag. Hör ni mig någonsin efter en förlust i en tävlingsmatch säga att "det är lugnt, ni försökte spela efter marken och det är viktigast" så slå till mig! Helst bara med handflatan då ;) Suck, kom just på att "satsande, utbildade" tränare också använder dessa uttryck i halvtid i tävlingsmatcher. Hur känns det som spelare då att gå in till andra halvlek med 0-2 underläge och ett halvtidssnack som inte fokuserar på att vända matchen till varje pris utan att det "är bra att vi försöker hålla vår "fina" spelstil"...Hmm man kan gå in utan press och använda sitt kunnande utan att vara nervös, men var är taggningen, var är adrenalinet...och var är lagets feeling och fighting spirit? Svårt att vinna matcher i det läget med den inställningen från tränaren och MYCKET svårt att vinna en viktig match som gäller att vinna serien eller att hållas kvar i serien med den inställningen.

 

Kan vara lite känsligt ämne och vad är ett satsande lag egentligen o.s.v....tar kommentarer till detta inlägg endast till bloggen eller direkt till mig i chatten..inte i facebooks tidslinje.

 

Jag har iallafall fått ett lag att vinna varje match från mitten av juni till början av oktober ett år, jag gjorde klart för spelarna att vi skall inte kryssa en enda match, vi är för bra för det! Visst var det nära något kryss ibland men bara viljan och inställningen att vi tänker inte ens kryssa gjorde alla väldigt inställda på att "vi vinner detta". Skulle ett kryss eller en förlust ha kommit så skulle jag ha ändrat lite grann på det där citatet och haft ett nytt vinnande koncept. Utvecklades spelarna något? Jo det gjorde de verkligen, jag var sämre taktiskt (zonspel, byta uppställning, små taktiska knep) på den tiden och satsade därför lite mer på de enskilda spelarna just då. Spelade vi mycket efter marken? Hmm en hel del men inte så mycket som jag skulle vilja nuförtiden kanske. Bollarna till kantspelarna kom ofta i luften och anfallarna fick löpa en hel del på bollar över backlinjen. Det var en härlig säsong och de som hade följt oss vet att en viss tränare nog borde ha fått lite mer positiv feedback eller prisats efter den säsongen, riktigt så var det inte. Någon enskild duktig spelare kunde sakna viss kunskap för hur han skulle röra sig då han fick chans att testa med talanggrupper. Jaja, "men lär honom ditt sätt då istället för att säga det åt mig" kunde jag väl ha svarat men det gjorde jag inte riktigt. Idag är t.ex. den där spelaren väldigt lovande ännu och full av explosiv energi.

 

Ett annat år tar jag ett lag framåt på ett tufft sätt men det finns ett eller två hinder som är för stora för att slå på fingrarna redan samma säsong. Ganska tveklöst är det så, att förstöra deras lag eller att förstärka vårat lag riktigt ordentligt vore en lösning, men det är förstås inte så det skall gå till. Det ena hindret är ganska omöjligt hur mycket man än hinner utveckla spelare och få spelarna att bli duktiga att försvara ihop. VI räckte inte till, inte heller psyket hade jag fått tillräckligt i skick för det motståndet, inte ett halvår efter första matchen heller. Det andra motståndet passade oss lite bättre och vi kunde med bra försvarsspel nästan få 2-2 en gång men föll med 3-1 istället. Åtminstone var det laget 7-8 mål bättre än oss på tidig försäsong så något hade hänt. Ändå kan man inte vara nöjd med någon förlust. Okej det fanns bra saker i spelet och saker som behövde förbättras. Bättre att fokusera mer på det senare och på att "vi ska vinna dem förr eller senare, vi jobbar enligt det". I de enklare matcherna hinner man njuta mer och fokusera mer på det vi är bra på och de lyckade prestationerna. Hursomhelst, tror vi låg under 2-0 i den matchen vi förlorade 3-1 och hade en liten chans på kryss i...hade fokus varit att "bra vi spelar efter marken, bra vi spelar eget, bra de här matcherna är utvecklande för oss" så hade vi förlorat med 4-0 eller 5-0. Vi går in och vinner matchen och undviker förlust in i det sista, så här gör vi nu: taktik, taktik, taktik...

 

Björn Andersson och Bayerns övriga junioransvariga såg nog spelarna fast de ville vinna. De hade utvärdering varje måndag efter helgens matcher och där beslöt de vad som var bäst för varje enskild spelare. Philipp Lahm var klen fysiskt som 11-åring och även om alla trodde att han skulle nå Bundesliga med sin naturliga teknik och låga tyngdpunkt lät de honom spela färre matcher för att undvika att han skulle överbelastas. Nuförtiden är Björn scout åt Bayern Munchen, antagligen slutar han med det då kontraktet går ut nästa sommar. Han har aldrig varit allsvensk tränare men kanske får vi höra mer om honom de kommande åren. Avslutningsvis några bra uttryck ännu: om att träna ett lag i div.3 som han gör på sidan om just nu jämfört med Bayerns ungdomsakademi "Egentligen är det inte så stor skillnad. man måste se till vad de kan och inte kan. Sedan gör man dem bättre." och ett till "man måste lära sig något innan man öppnar truten".