Rory Delap skall sluta med fotboll nu osm 37-åring. Hans inkast kommer alltid att bli ihågkomna. Han var en del av Stoke, ett Stoke som slog långa bollar och lastade långa inkast. Helt egna taktiker som höll dem kvar i PL år efter år. Jag har själv sett hans inkast på Emirates Stadium, de är imponerande men publiken buade så mycket som möjligt. Det finns matcher där han lär ha använt totalt 8min med att torka av bollen med handduk och kasta in den. Det ligger ibland handdukar runt plan då han spelar. Eller spelade, får man väl snart säga. En video om hans kastteknik:

 

http://www.youtube.com/watch?v=mqm9MIGuwY4&feature=youtu.be

 

Jag har tränat mycket på sistone och gjort allt möjligt innan jag skall resa iväg på torsdag. Finns en del att ställa i ordning innan man är borta i två veckor alltid. Var på andra delen av The Hobbit igår och får vänta ett år till på den sista delen.

 

Arsenals försvarsspel var under all kritik i helgen. Och mentaliteten var inte i skick eftersom man släppte in mål tätt inpå de mål man gjorde. Mertesacker har varit underkänd i mina ögon två matcher i rad nu trots att han gör mycket bra också. Koscielny skadade sig men är kanske tillbaka till nästa match som är mot Chelsea på måndagkväll. Wilshere blev avstängd för att ha visat långfingret åt City fansen. Den enda rödvita spelaren som var riktigt bra var Walcott som gjorde två mål. Att förlora 6-3 är galet. Alla lag som är tippade att vara i toppen tog 3p i stort sett förutom Tottenham som förlorade stort mot Liverpool. Konstigt att de kan spela så dåligt då de har värvat för 100 miljoner. Kanske har de tappat för många stora spelare de senaste åren. Vad sägs om spelare som Modric, Bale och van der Vaart. Tottenham har ingen som är lika bra som de tre lirarna just nu.

 

 

Imorgon skall jag dra sista träningen med juniorerna för detta år. Typ samma sak varje år. Jag har inget kontrakt, jag föreslår något och sticker iväg, sedan försöker vi komma överens om något då jag kommer hem. Man måste försöka nå en kompromiss som är rimlig. Det brukar fungera bra då det är människor man litar på och som vet en del om hur man jobbar. I år går det bättre med coachandet då jag inte koncentrerar mig på eget spel åtminstone ännu. Synd de gånger man kommer för sent eller åker tidigare eller är borta helt för att två träningar krockar. Det pusslet har jag i många år, ifjol fungerade det sämst av alla år hittills. Slutresultaten var ändå helt bra i förhållande till målsättningen, ekonomiska satsningen och de idrottsliga förutsättningarna. men år 2014 kan det bli klart bättre. Förutsättningarna för lyckade träningar är lugnt sagt bra, bara det inte händer för många oväntade saker skall det bli ett riktigt bra år. Att få träna fyra gånger i veckan på konstgräs i 1,5h per gång nu och tre månader framåt är verkligen lyxigt. Jag tror inte att spelarna och deras föräldrar har tänkt på hur bra de har det.

 

Det är skönt att se att tränare runt om i trakten har börjat använda sig av en del av mina övningar. Fast idén inte kommer fram helt alltid och de inte riktigt får tillrättat felen så kan en bra uttänkt övning ändå göra sitt för unga juniorer. Det krävs rutin för att förstå i vilken ålder man kan använda vilka övningar och hur man skall förändra dem för att de skall passa så bra som möjligt. Rutin får man inte genom att bli äldre, rutin får man genom att vara engagerad. Där har ni ett av mina nya ordspråk, ett av få ordspråk jag använder mig av.

 

Träffar, ser och pratar med många spelare jag har tränat genom åren. En del förblir ödmjuka och tacksamma för den hjälp de har fått och ännu kan få. Många spelare och föräldrar använder sig av min hjälp varje vecka. Alla gör det inte. En del glömmer var de kommer ifrån, vilken nivå de har hållit och vilken hjälp de har fått på vägen då de just nu klarar sig ganska bra där de håller till. Fotbollen sätter spelarna på prov både fysiskt och psykiskt många gånger, det finns press från olika håll. Vem skall man höra på, vem vet bäst, vad skall jag göra eller säga för att nå så långt som möjligt? Det spelar ingen roll för mig vad spelare eller deras föräldrar eller någon annan gör eller säger genom åren. Jag kommer alltid att försöka få fram så bra spelare som möjligt, vem det än är och vilken väg den än har tagit i karriären. Fotboll är grenen jag jobbar med och det är min skyldighet att jobba för att alla spelare skall bli bättre. Även motståndarnas om jag kan hjälpa dem på något sätt som inte drabbar eget lags säsong. Det finns andra tränare som tänker i stort sett likadant, det är sådana tränare jag har bra kontakt och hög respekt för. Vi jobbar för finsk fotboll och inte bara för vår egen och våra egna spelares vinning.

 

Det lustiga med finsk fotboll överlag är hur tränare väljs till lag. Det är ofta folk som inte förstår sig på själva grenen fotboll alltför mycket som väljer tränare till ett lag. Det resuterar i att fel person är på fel plats på alltför många ställen. Jag kan redan nu se flera tränare i helt bra lag som inte håller rätt nivå på något sätt. Alla har inte kontrakt ännu så inget är säkert. Visst är det tränarbrist men det finns en hel del bra tränare som faktiskt går att använda till de bättre lagen. I yngre juniorfotboll är det stor tränarbrist, där behövs också bra tränare men de behöver inte vara några taktiska genier bara de kan dra vettiga träningar och lära spelarna att spela ens någolunda smart i olika lägen.Från 13-14 år kan det behövas en allt mer taktisk tränare för att spelarna skall lära sig att spela spelet fotboll på stor plan.

 

Tjusningen med juniorfotboll är att det går att påverka väldigt mycket. Om du tränar Finlands A-landslag ser du spelarna ganska sällan. Nästan alla tränare i landet skulle välja samma 22 spelare till truppen, alla skulle försöka hitta en taktik som fungerar mot olika lag på olika nivå. alla skulle backa hem mot Spanien och anfalla friskt mot Färöarna. Inget skulle se helt dåligt ut eftersom spelarna är bra, går matcherna dåligt kan man skylla på spelarna och spelarutvecklingen i landet. Träningarna skulle innehålla uppvärmning och något sorts spel för alla...med några tillägg som kanske skott, inlägg och lite taktik. Landslaget skulle inte floppa helt hur man än gör, det är professionella spelare och staben runt laget består också av proffsigt folk som sköter allt extra som du tycker att behöv och som de själva tycker att behövs. Så klart löns det att ha en så bra tränare som möjligt för han kan göra mer än mig och dig för laget. Men ni kanske förstår poängen. I juniorfotboll spelar det stor roll vad man gör, allt man gör får helt klara konsekvenser. Det syns i spelet hur man tränar. Det behöver det inte göra i landslaget där man sällan ses.

 

Åldern 18-23 år känns lite som ett problem i Finland för mig. De spelare som inte är jättebra hamnar ofta i lag och miljöer där de inte utvecklas ordentligt. Det finns många exempel på spelare som har tagit sig högt under de fem åren och till och med ända från 18-25 år fast det inte riktigt har klickat helt då de var 18 år. De finska division tre lagen är i det stora hela dåliga på att utveckla spelare i den åldern. Det fokuseras mycket på att spela med bästa elvan och det är främst klubbar med lag i högre serier som har sina division tre lag i sådant skick att de utvecklar dessa unga herrspelare. Jag har sett division tre lag från hela landet i stort sett så jag vet vad jag talar om. Bättre än för tio år sedan är det väl nog ändå. Ett problem för och med spelare i 18-års åldern är att de skall göra militärtjänst, det krånglar till det hela lite just då de är i en bra ålder att utvecklas. Som tur är utvecklar militären en både fysiskt och psykiskt även om det som brukar ske på fotbollsplan med bolll lider. Serierna för A-juniorer (U-21) är ofta dyra med långa resor och det kan orsaka problem och det gör att lagen inte är så många. Kanske kunde man ha en U-23 serie och försöka få upp statusen på den? Kanske kunde åtminstone två spelare få vara äldre än 21 år i varje match, så var det i Sverige åtminstone tidigare. Då kan man använda två seniorer i samma serie i en match om man vill. ELLER så ser man bara till att få mer utvecklande fotbollsträningar i division tre...och fyra och i vissa fall även i tvåan

 

Jag tror att Finland tappar många jätteduktiga "late bloomers", spelare som utvecklas sent och har en stark vilja att bli bättre. Man skall inte behöva ha spelat i juniorlandslaget och varit i minst division två som 18-åring för att komma till A-landslaget. Jag har inga jättebra finska exempel på detta, en del har blivit duktiga spelare i finska ligan väldigt sent. Ett intressant exempel är iallafall en spelare som Robert Earnshaw. Han blommade inte ut så hemskt sent, men killen som var född i Sambia, hade egentligen inte spelat fotboll innan han var 16 år har jag fått höra. Efter faderns död hamnade han som 9-åring i Wales efter en flytt från Afrika. Han var en snabb kille som prövade på många idrottsgrenar. Friidrott och rugby var två av hans grenar om jag minns historierna rätt.Rugby blev en gren via skolan i Wales. Hans första fotbollsmatch någonsin spelade han som 12-åring. Han spelade fotbollsmatcher med lag på låg nivå i åldern 14-16 år, han öste in mål med hjälp av snabbhet.

 

Som 16-åring började han spela med Cardiffs juniorer, snabbheten gjorde honom extra bra och han räckte till kan man säga. Med en bra utveckling och mycket talang fick han som 17-åring kontrakt med Cardiffs A-lag men var ännu som 19-åring utlånad till Greenock Morton i Skottland i division 1. Han fick spela 10 matcher i U-21 landslaget som 17-20-åring. Det är inte så många landskamper det. Wales A-landslag var inte så bra på den tiden och han fick debutera som 17-åring i A-landslaget men den första tävlingsmatchen gjordehan som 21-åring då han gjorde avgjorde mot självaste Tyskland på hemmaplan, efter det har han spelat 57 A-landskamper till sen. Så småningom lossande det hela ännu mer iallafall och i åldern 20-24 år gjorde han 86 mål på 183 matcher för Cardiff som förstås inte spelade i PL på den tiden utan i division två och tre. Som 23-åring fick han en plats i West Bromwich och det blev en hel del matcher och mål i Premier League från och med det. Hans namn blev mycket känt i Britannien och hans framåtvolt som målgest gjorde honom extra känd.

 

 

På det viset tog karriären fart för en spelare som inte hade spelat fotboll innan 12-års ålder. Andra grenar kan förstås ta en långt speciellt om man skall vara anfallare. Snabbhet och styrka kommer man ibland långt på om man kan göra ens något med bollen. Trots att han blev så känd och stor såldes han som 23-åring år 2004 för bara tre miljoner pund till Premier League. Han utvecklades sent rent tekniskt och det var svårt att förutspå hur bra han skulle bli på fotboll. Hans fysik var bra och han var säkert en lovande atlet oberoende av gren. Han fick bra hjälp på vägen de sena junioråren (i stort sett 17-23 år) år då han behövde bli bättre tekniskt och taktikskt. Han är på sätt och vis ett bra exempel på en som utvecklas sent även om han kunde ösa in mål som 14-åring på låg nivå, samma år som han började med sin framåtvolt som målgest. Han var 22 år innan han fick sitt första ordentliga proffskontrakt trots att han hörde till Cardiff City även innan det. Jag skulle tro att han spelade 40 matcher per år i Cardiff efter det och gjorde minst 25 mål per år då.

 

Late bloomer? Jo nog i mina ögon. Är väldigt trött men hoppas ni fick ut något av det jag skrev om Robert Earnshaw. Det var svårt att använda de historier jag har hört av britter och att sätta ihop det med den info som finns om Earnshaw på internet då allt skiljer sig lite, men jag tror att jag kom nära sanningen.