Går det att sammanfatta säsongen som gick utan att få ovänner? Kanske nog :) Går det att sammanfatta säsongen här och nu utan att någon tycker sämre om mig? Knappast. Let´s give it a try.

 

Som spelare kom jag tll säsongen halvskadad i foten, ledbanden i yttre sidan av vänstern var svaga. Våren var en tid för mig att hitta tempot igen utan att förstöra foten. Efter en 6-0 seger i premiären mot mitt gamla lag där jag spelade 15min såg jag ljust på säsongen. Ljust både för lagets del och lite grann för egen del också fast jag var lite orolig för foten. I en cupmatch vann vi 10-0 på grus ganska tätt in på seriestarten. Jag startade matchen framför en trebackslinje och det mesta kändes bra och passningarna satt ungefär där de skulle. Efter en nickduell med kanske en halvtimme kvar av matchen landade jag snett på vänsterfoten, eller så vek den sig. Shit!!

 

Motståndaren fattade inte hur jag kunde filma så där, jag svor åt honom och muttrade något om min skada. Två veckor totalvila från att jogga blev det väl först och sedan började jag stärka foten med ett sorts gummiband. Att stärka foten med hjälp av balansbräde som vissa tipsar om verkar inte gå, för det gör bara mer ont då. Nej gummibandet var rätt grej kändes det som. De som vet mycket om skador är de som själva har prövat på dem, jag har nästan aldrig varit skadad så min rutin av skador är liten på det viset, men en hel del skadeproblematik har jag förstås studerat och kommit i kontakt med via medspelare.

 

Att dra träningar åt eget lag när jag var skadad kändes helt okej. Kul att vara med fast jag inte kunde vara med :) Lättare att dra övningar då man inte behöver delta själv för då hinner man inte se lika mycket. Spelande tränare är lite si och så i mina ögon. Man skall nog inte delta i så många moment på en träning om man är spelande tränare och i matcher skall man nog inte komma in förrän i andra halvlek om man skall ha en övergripande bild av vad som händer. Kan ju gå bra för laget ändå förstås men det är en annan sak. Laget körde på helt bra och vann det mesta, någon förlust här och där kom det ändå. Det här blev en säsong utan ett enda kryss. Kan nästan garantera at jag inte har varit med i ett lag som inte har kryssat en match på en hel säsong! Tror jag håller på ett lag som inte fölorade en enda seriematch men det är en annan sak :) En match kryssade vi, det var då vi föll ur cupen mot ett lag från en lägre division. Kryss och förlust i förlängning på konstgräs på bortaplan. Det var kanske då jag gjorde min comeback, jag spelade förlängningen men det gick inte speciellt bra på yttermittfältet som inte är min riktiga plats.

 

Jag fortsatte att träna fotboll men undvek att belasta vänsterfoten med skott. På kvällarna jobbade jag med gummibandet och någon gång ibland i vatten i simhall eller i havet och ledbanden blev starkare och starkare. Så småningom kunde jag starta en match, bortaplan på gräs var det och inte så hemskt höga förväntningar från andra spelare kanske. Då matchen startade tänkte jag att strunt samma om jag har missat 10-15 matcher för med min rutin skall jag fixa det om jag bara hänger med i löpningarna. Fötterna och benen fungerade, vi vann matchen och jag dominerade ganska ordentligt enda gången på hela säsongen. Skulle ranka mig själv som topp-3 bäst på plan vilket alla kompisar inte gillade fast de inte kan säga vem som annars var bättre. Skönt då egna uppgifter fungerar och även en del annat som inte hör till rollen, då blir det högt betyg.

 

 

Några starter och fulla matcher blev det den närmaste tiden men inte i exakt samma roll och förutsättningarna var ofta andra än i den beskrivna matchen p.g.a. många taktikfel och brist på kunskap hos andra. Inga höjdarmatcher från min sida senare under säsongen men ett par okej insatser och laget hade svackor och problem med spelare på slutet av säsongen. Tredje platsen såg iallafall ut att bli vår, vi var solklart det tredje bästa laget i serien. Ettan var klart bäst och enda poängena de tappade på hela säsongen var då vi slog dem på deras hemmaplan med hård vilja och en del flyt. Jag kommer inte att glömma den matchen eftersom jag sista 45min både spelade fram till motståndarnas 1-1 mål och vårt 2-1 mål på tilläggstid. Jag kände frustration över misstaget vid 1-1 men det var inte bara mitt fel. Jag borde ha fått spela mer i de matcher vi hade haft på sistone men det alla tränare tänker inte på nyttan med att göra byten i matcher även med tanke på framtiden.  Att hoppa in på fel plats är inte tacksamt i svåra matcher heller. Lite öga, lite känsla vid en lång passning och mycket flyt räddade den dagen. I sista omgången veckan därpå skulle vi säkra tredjeplatsen, vi förlorade mot ett dåligt lag efter uselt spel, jag och flera andra bra spelare var aldrig inne på plan under matchen och vi slutade femma i tabellen med maximal otur i andra matcher som spelades samma omgång. Sett till helheten var vi tredje bäst i serien men genom att alla inte kommer överens och gör sitt bästa för laget lyckades vi tappa placeringen. I årets div.3 har jag lärt mig mycket om hur man inte skall göra. Jag gjorde mitt och höll mitt humör uppe. Om jag fortsätter med samma gäng? Nej. I samma förening? Inte en omöjlig sak med andra omständigheter.

 

 

På sidan om det ovannämnda laget som egentligen inte har tagit upp ens halva min fotbollssäsong och sommar har jag hunnit med en del annat. För 11 år sedan ungefär så kände jag att jag måste bli tränare så småningom. Kärleken till fotbollen var nästan för stor för att bara vara spelare. Då jag var på kryckor tre månader deppade jag nästan ihop helt emellanåt. Denna säsong steg vi till div.1 med juniorerna på våren, gjorde grymma resultat i Östersunds cupen utan att nå semifinal ändå och vi hölls i div.1 utan problem. Säsongen gick i vågor resultatmässigt och eftersom alla får spela ungefär lika mycket får alla vara nöjda med sin insats. Att tävla med landets bästa lag är inte aktuellt för juniorlaget i det här skedet. Fokus är på utveckling som spelare och lag plus att de flesta har spelat i två serier då de hjälpte det äldre laget hela säsongen i tur och ordning. Bäst är det med bara en match per vecka och så blir det nästa år.

 

Mer träning och lite mindre matcher är den rätta vägen då de blir 14 år. Jag har mer eller mindre lovat att fortsätta och nästa säsongs träning är redan igång. Ifjol kom juniorerna lite grann i andra hand efter det andra laget jag var med i. Det skedde fler krockar i schemat än det brukar för mig, visst har jag varit med mycket men det fanns en del som lämnade ibland och det känns inte bra. Jag känner att det inte är aktuellt att höra till ett seniorlag innan tidigast april nästa år. Att sluta med fotboll är onödigt. Ordet sluta är ett starkt ord, att spela oldboys fotboll en gång i veckan eller lira med ett byalag kan man väl göra än då man är 50 år...min karriär i fotbollsdivisionerna är knappast slut än men säsongen 2014 blir den första utan en "riktig" försäsong sedan jag började spela fotboll i lag som 11-12 åring. Juniorerna har haft möjlighet till mycket träning och matcher denna säsong och fotbollsskolor är ack så viktiga och  även den möjligheten har de haft i sommar.

 

Nästa säsong skall de få ännu mer träning med laget, men fyra gånger i veckan är nog det mesta man kan ha i stort sett. Eller "skall ha" kanske det borde heta. De behöver ha tid att träna på egen hand, ha gymnastik och annat gällande skolans idrott ordentligt, återhämta sig, gå i fotbollsskola och träna annat än fotboll. Jag har hunnit diskutera talang de senaste dagarna med väldigt insatta människor och det är så otroligt mycket fast i spelarnas egen vilja och intensitet varje dag. Ingen skillnad hur bra tränare du har då du är äldre än 14 år, han eller hon kan inte göra dig till någonting utan att du själv har viljan, glädjen och det lilla extra som krävs av en spelare. Jag såg tre dvd-filmer med träning från bl.a. Australien och Japan igårkväll. Bra övningar till stor del men jag kom att tänka på en 9-åring då jag såg övningarna. Man måste börja i tid och ha det där lilla extra, känner nog till en 14-åring som verkligen har det lilla extra, han kan de där övningarna redan. Förutom den spelaren är det nästan en 9-åring jag kommer att tänka på, att bli en fulländad fotbollsspelare är tungt och viljan skall vara enorm. Vissa klarar sig förstås med bara någon enskild egenskap och det är också en del av fotbollen.

 

Jag har lärt mig en hel del av denna säsong, på sidan av plan lär man sig mer än på plan i den här åldern. Domarna är som de är oberoende av om man gillar dem eller ej och man måste lära sig att leva med dem. Ett tips åt alla domare är att om de har en dålig dag på gång, är det sista de skall göra att döma straff eller ge en utvisning om de bara är 99% säkra på sin sak. Allt annat går att acceptera och avgör sällan en jämn match i onödan. Det viktigaste då man dömer är att synas så lite som möjligt men att synas då det behövs. Då jag såg en match i en lägre division på slutet av säsongen såg jag en domare som vill synas i onödan och det är aldrig bra. Sammanfattning av allt flummande; var nöjd med domarna för du borde ha annat att tänka på. Alla ligalags säsong är inte klar än och ligakvalet och div.1 kvalet är inte klart ännu i Finland. Nu skall jag dunka in några bilder i detta långa inlägg. På torsdag drar jag på utlandssemester i fyra dagar och kopplar av på spahotell. Hoppas ni fick ut något av läsningen.