Då någon hörde någonting

"Allt är tillåtet". Vad betyder den meningen? Att man får göra vad som helst? Är det inte att frångå vad som räknas som normalt för oss människor? Eller har betydelsen att göra med i vilket sammanhang det sägs?
 
Om jag backar bandet exakt en månad så sade jag de där orden inför en match åt mina spelare. Eller var det i halvtid, för snacket före matchen har vi hållit inomhus just då, för en månad sedan. Vi spelade en match som vi vann 2-1 lite grann emot oddsen. Det var en stor taktisk triumf där vi lyckades stoppa motståndarnas starka sidor och utnyttja våra egna starka sidor maximalt. Vi spelade ett tufft och bra försvarsspel. Vi gjorde båda våra mål när motståndarna inte hade sitt mittfält nere i tid. Så många andra chanser kanske vi inte skapade men en miss från 5m med all tid i världen och en uppgiven målvakt på linjen kostade en spelare på sig. Vi släppte in ett mål 3min in på tilläggstid. Det var en perfekt seger som går till historien. Olyckligtvis skadade sig två av deras spelare.
 
En mamma till motståndarlaget hade hört (det var väl i halvtid) då jag sagt att "allt är tillåtet". Om jag har använt de orden då vi diskuterar taktik kan det vara: A) en taktik kring att våga ta frisparkar emot oss enligt en uppritad halvcirkel på taktiktavlan, något som våra motståndare gör gång på gång B) att vi inte dribblar på egen planhalva men att på offensiv planhalva är allt tillåtet vad gäller att dribbla. På grund av denna mammas förbannade skitsnack där hon inte vet vad hon talar om ens har det uppstått gnäll och småbråk. Tunga förluster och skador tär på humöret men det finns gränser för vad som är okej att säga och dessutom att tro på. Jag vet att tränarna innerst inne fattar att det är total bullshit att vi skulle vilja skada spelare. Som bekant ser jag till att de matcher jag coachar filmas.På så vis kan jag kolla upp saker många gånger i slow motion vid behov.
 
En av skadorna: en av deras spelare fumlar lite med bollen på mitten av plan och för att hinna få bort den i tid glider han ner på ena knäet och sparkar vidare bollen med ett utsträckt ben. Han hmnade i en totalt onaturlig position i fotboll. En spelare som var på väg att komma och ta bollen kom in med sitt knä i hans knä på det utsträckta benet. Synd att olyckor sker!
 
Situationen jag beskrev, eller någon annan är väl det som gör att saken (min replik) har nämnts åt mig också av en tränare och en annan person. Jag förklarade situationen. Jag påpekade också att det inte fanns en enda kapning i hela matchen från vår sida. Kapning, alltså ovanligt fult spel. Vi fick inte ett enda gult kort i matchen heller. Mina spelare spelar normalt alltför snällt, i den där matchen var vi som tur var ens lite tuffare än normalt.
 
Allt gnäll har tagit bort en del av lusten att coacha ordentligt då vi mötte samma lag igår. Jag bad ett lag som redan spelar för schysst 80% av tiden på plan att undvika fult spel. Att vi kan slå lag som är högre rankade är inget nytt, plats 2 av 18 i Umeå fotbollsfestival är ingen liten grej i C-14 klassen. Vi har framförallt en spelare som har tillräcklig snabbhet och styrka för att stoppa vilken enskild spelare som helst som vi har sett detta år. Det var vad han gjorde mot ovannämnda lags ena spelare i första mötet. Utan att spela fult, för det är inget som någon gör medvetet i det här gänget. Igår deltog han inte och då kom fem av sex insläppta mål enbart p.g.a. det. Det vet alla tränare som såg matchen. Vi hade mer boll än vi brukar ha och vi spelade helt bra på den mittersta tredjedelen. På den sista tredjedelen var vi inte tillräckligt bra och trots 6-7 chanser blev det inga mål alls. Vår taktik var egentligen att komma via kanterna i det offensiva spelet, vi ville göra något så omodernt som att ta sig ända ner i hörnen av plan. Det lyckades absolut inte trots att kantbackarna var långt ifrån deras bästa spelare. Vad som skulle ske från hörnen berättar jag inte denna gång.
 
Det finns mycket att förstå i juniorfotboll, jag har spenderat cirka nio år nu med spelare i åldern 11-14 år som huvudtränare. Det är faktiskt fler år än de allra flesta tränare jag känner, de har nämligen bytt åldrar och varit mycket med A- och B-juniorer också. Många följer sina barn genom åldrarna eller tar ett lag där spelarna är mer färdiga, som de är i åldern 16-19 år. Jag anser mig ha hyfsad koll på åldern jag tränar, vad man skall säga och göra för att skapa framgång. Som spelare jobbar jag stenhårt, tacklar hårt och mycket samt är en bollvinnare. Trots stenhårt spel har jag noll varningar på kontot efter nio matcher och ifjol fick jag inte en enda varning om jag minns rätt. På mittfältet skall man spela hårt men tillräckligt rätt och gärna får det se ut så överallt på plan. Då tempot höjs hinner man inte tackla lika mycket och därför klarar sig många kvicka spelare på hög nivå i vissa roller trots att de har problem att stå emot tacklingar och själva inte kan tackla så bra.
 
En viktig sak: spelare som har låg tyngdpunkt  kommer ibland in i en situation med en andra spelare rakt framifrån. Båda vill ha bollen, båda smäller på, en smäller på fullt och en smäller på halvt. Alla som har spelat fotboll vet att om man inte går in hårt så kan skador komma. Fast bollen är emellan kan det smälla riktigt hårt och ibland ske något värre än då man får en smäll direkt i en muskel och faller på ett naturligt sätt. Synd att det kommer skador, men gå in ordentligt eller inte alls, brukar vi lära ut i fotboll. Lika bra att lämna och täcka om man inte går in fullt. Många spelar på det viset.
 
Som tur är skrattar de tränare jag har talat med den senaste veckan åt diskussionen om att jag skulle vilja skada spelare. Om man nu tar det så långt....kan ju vara att någon tänkte så långt. Den första vinsten skapade en känsla som många i motståndarföreningen inte klarade av att ta, det fanns inget att skylla på. Tränaren var väl den enda som förstod och kunde acceptera det som hänt. Som tack för mitt "millimeterperfekta förhandsarbete" och spelarnas perfekta insats fick vi tre poäng, men även en massa skitsnack och en domare emot oss i åtminstone en match efteråt. Efter detta blogginlägg höjer jag huvudet igen, sätter mina spelare att spela hårt igen samt blickar framåt. En spelare som möjligen hade fysiken att göra både det ena och andra defensivt för att stoppa motståndarna igår höll jag på bänken i 60 minuter. Hade kommit fler frisparkar med honom som mittback. Det behövde komma en match helt utan gnäll på oss mot detta lag oberoende av hur schysst vi har spelat tidigare. Totalt antal gula kort i dessa två möten? 3-0, men inte åt oss! Tror härmed att jag har raderat ut allt "skitsnack" både i och med matchen igår och detta blogginlägg. Kan hända att någon säger att detta blogginlägg "är ju bara för mycket", det är en försvarsmekanism för den personen. Nästa gång någon gnäller kring "mina" matcher får de gå hem och se sig i spegeln.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0