Jag skulle aldrig använda uttrycket "vi sysslar bara med spelarutveckling". Nej, vi vill alla vinna och de flesta vill även utveckla spelarna. Ibland går det hand i hand. Men att skylla förluster på att man bara sysslar med spelarutveckling ger ingen respekt i mina ögon. Jag sade för några månader sedan åt en utbildare att vi hade vunnit ett bra lag med 3-0 ifjol, för vi diskuterade det laget under en promenad. Han frågade mig att "ja, men vad är viktigt? Att vinna eller att utveckla spelarna?". Jag svarade "att utveckla spelarna men också att vinna, både och är viktigt". Minns inte om han sade något efter det. Att utveckla bra spelare som inte vill vinna är väl inget koncept någon tror på. Då kan de nog hålla på med stavgång istället. Många diskussioner uppstår eftersom det finns distriktslag och landslag dit det är väldigt svårt att få med "rätt" lovande spelare. Det finns alltid spelare som hade varit bättre än 10 av de som togs ut men om inte rätt person har sett dem vid de rätta tillfällena så hjälps det inte. Man kan fråga sig om ett lag i en serie med inga distriktslagsspelare kan slå lag som har 6-7 distriktslagsspelare i sin öppningselva? Är det möjligt? Hände minst två gånger ifjol. Ganska ofattbart. Antingen är fel spelare i distriktslaget eller så är laget utan distriktslagsspelare det mest organiserade av lagen. Tränaren måste vara ett geni i det laget. Eller kan alla 11 i den elvan ligga direkt under distriktslagsnivån men på en riktigt hög nivå ändå? Kan de övriga 4-5 i laget med distriktslagsspelarna vara urusla? De 4-5 andra höll en bra nivå i verkligheten och spelare som borde varit med i distriktslaget har inte lyckats då de har kollats upp och de har inte kollats upp efter det. Där kanske det ligger ett fel, om distriktslaget är viktigt borde spelare kollas upp oftare. I tonåren utvecklas spelare snabbt, på ett halvt år kan nivån på en spelare öka eller sjunka mycket. Fotboll är något som lever hela tiden och vill man hänga med måste man isåfall ha koll tillräckligt ofta.

Ålder, längd och hur mycket man tränar behöver man veta då man skall kolla kroppssammansättningen. Jag tränar 5-9 gånger per vecka i medeltal så min kroppstyp är atletisk. Från vikten subtraherades ett kilo eftersom shortsen och t-shirten vägde ungefär så mycket uppskattningsvis. Kroppsvikten blev 77,8kg då alltså. Det minsta jag har vägt de senaste månaderna på morgonen är 76,5kg ungefär.

 

Fettprocenten var 10,7% och det är väl den lägsta jag har haft sedan jag var upplockad i Vps första trupp. I kilogram är fettmängden 8,3kg. Kroppens vikt utan fett är 69,5kg. Det är väl det minsta jag kan väga utan att få något allvarligt fel, skulle inte se klokt ut knappast om jag gick ner mot sådan vikt. Rekommendation för fettprocent för mig är 8-20 procent enligt lappen och i vikt 6-17,3kg.

 

Muskelmassan är 66,1kg. Vattnets andel av kroppen är 46,7kg vilket motsvarar 60% av kroppen. Så man kan alltså räkna in vatten i allt. Jag dricker mycket vatten och det är bra fick jag höra efter testet. Benens andel av kroppen är 3,4kg vilket är lite ovanligt. Benen i kroppen väger normalt cirka 2,5kg. Då folk säger att man är "big boned" eller att man har tjock benstomme så kan det som i mitt fall faktiskt ge ett extra kilo till totalvikten. Gör ju inte att man är fet precis eller att man får en jättehög vikt därför :) Vet inte vad tyngre benmassa beror på, kanske är det genetiskt. Jag har alltid druckit mycket mjölk men tror inte att kalcium kan påverka det där.

 

BMR har med metabolismen att göra. Alltså hur mycket kalorier man förbränner på en dag i viloläge. Om jag ligger i soffan en hel dag så förbränner jag 2009 kilokalorier. Man kan även räkna det i kilojoule vilket ger ett värde på 8406. Kilojoule är ungefär fyra gånger större än kilokalorier som enhet.

 

Min kroppsliga ålder är 16 år. Metabolic age på engelska. Sedan finns det en skala där man ser i vilket skede fettmängden kan bli skadlig för hälsan. På en skala från 2-13 där det skadliga startar vid 13 har jag värdet 2. Och gällande BMI-värde som folk funderar onödigt mycket på har jag 23,7. Där skall man helst inte ha över 25 men muskler drar upp siffran utan att det beaktas. Så BMI skall man vara försiktig att uttala sig om. För att räkna ut BMI börjar ni med: längden i meter i kvadrat, sedan tar ni er vikt och dividerar den med resultatet ni just fick. På skalorna längst ner ser ni vad som är så kallat normalt för folk och där vid nollans fält är det mest normala, mitt BMR är det enda som är på gränsen mot ovanligt högt och det är bara bra förstås. Min muskelmassa är normal för atletiska typer, jag har inte heller försökt att bygga jättemycket muskelmassa utan jag jobbar mest med att få uthålliga muskler.

 

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/article20166510.ab

 

Länge sedan jag skrev här. Det beror på att jag jobbar med www.fotbollsfabriken.fi och inte bloggar privat desto mer. någon gång kan det komma inlägg här, speciellt om jag vill vara personlig. Imorgon drar jag iväg på UEFA A-kurs till Jakobstad. Det blir det andra lägret i kursen så här långt. Förra lägret var väl det tyngsta jag har upplevt sedan militären på sätt och vis :) Så då folk frågar om "det var roligt" så behöver man fösröka få dem att förstå att det är som "jobb". Det är nyttigt och en del som sker är roligt men överlag är det tungt att studera och det är ju det vi gör. Igår missade jag en deadline på ett arbete med fem minuter, det var inte så kul.

 

På jullovet blev det två veckor semester i Playa de las Americas. Frånsett en förkylning var det väldigt skönt och avkopplande. Teneriffa är dock en lite blåsig ö. Här hemma har rinkbandyn kört igång med en tung förlust mot ett topplag med 3-7, men även en 7-0 seger mot ett topplag. Lagen är rankade som topplag. Om inget stämmer i en match så är det ganska bra att få allt att stämma på två dagar :) Öppna diskussioner är vår nyckel till det kan jag säg från lagledningens sida. Fotbollsträningarna pågår cirka 4 gånger i veckan just nu och träningsmatcher är på kommande. Nästa vecka kanske jag hinner träna med något seniorlag igen, det är inget jag hinner med normalt och officiellt så har jag slutat spel fotboll...igen. Men jag kommer att göra comeback. Fråga mig inte när det sker.

 

Özil är nu knäskadad och Arsenals fysteam får kritik igen. Skadorna är många än en gång. Jag tycker inte att Özil har gjort en enda toppenmatch i år trots att han gjorde 1+1 i en match. Han borde kunna ännu bättre och han borde prestera bättre mot Chelsea också. Han borde kämpa hårdare om han skall spela i England. Att jobba hem är viktigt i Premier League.

I Finland är det regnigt och höstlikt med många gula löv som blåser runt. Mina veckor just nu består av gymnastik på dagarna och mycket egen träning på kvällarna. Efter säsongens första övrekropps pass på gymmet blev det fem dagar paus p.g.a. träningsvärk :) Ett fel som är svårt att undvika då man inte vet hur mycket man borde träna första gången på länge. Skall iväg på tränardagarna till Helsingfors på fredagmorgon. Hade lyckan att bli invald tillsammans med 99 andra tränare från hela landet. Holländaren jag nämnde tidigare heter Marcel Lucassen och det är hans tankar jag ser mest framemot att ta del av. Efter det väntar några jobbdagar som klasslärare och sedan är det höstlov och jag sticker iväg utomlands.

Idag är jag förkyld. Hela dagen har varit tung. I min bransch har man inte tid att vara sjuk så det är bäst att sköta dagens program fast man inte är 100%. Träningen med mitt seniorlag lämnade jag däremot. Två gånger de senaste tio dagarna har jag känt mig förkyld, det har snabbt blivit bättre men då har jag ansträngt mig och blivit mer förkyld. I lördags fällde jag en tall tillsammans med farsan och slet med den i fem timmar. På kvällen skulle jag dessutom iväg och se ett band spela. Allt detta fast jag kände mig förkyld i fredags, nu är jag tillbaks på ruta ett. Känns likadant som  i fredags om inte värre. Som fotbollsspelare borde man veta när man skall vila och faktiskt göra det. Nåja, jag missar en del egen träning men att träna andra fungerar nog ändå.Jobbar dessutom med gymnastik nu i två veckor.

 

Förra hösten var jag förkyld i över en månad och hade olika virus efter virus efter virus... En jag känner hade detsamma på våren. Många tränare tappar tplamodet med spelare som är sjuka "hela tiden". Tyvärr hjälps det inte, många vilar inte tillräckligt länge på grund av tränarna och då blir det bara värre. En del sköter inte sin hälsa på fritiden och då insjuknar de onödigt ofta. Sedan finns det de som bara har otur också och råkar få virus då immunförsvaret är dåligt och inte hinner bli tillräckligt starkt. Tålamod krävs av alla! Som tränare är det lätt att inte ha tålamod, man kan snabbt tycka att spelare är "klena" och inte orkar göra det som krävs. Man borde tänka efter två gånger. Som tur är vågar många föräldrar förklara läget åt mig och då förstår man hur det är på riktigt. Ett av mina motton är att spelare skall våga säga till om det är själva träningen eller fotbollen de är trötta på. Det är inget att skämmas för. De behöver våga säga som det är så ser vi vad det finns att göra.

 

 

Från det ena till det andra. Vem vinner Premier Lague i år? En åttondel av serien har spelats. Chelsea är bäst, City och Arsenal är näst bäst, så ser det ut i mina ögon idag. United kan komma hårt då de får ordning på försvarsspelet. Inget annat lag imponerar hittills. Liverpool? Katastrof jämfört med då Suarez spelade. Chelseas akilleshäl är bredden på sätt och vis. Om Costa skadar sig vet jag inte om Drogba och Remy kan göra tillräckligt med mål. Om Fabregas skadar sig blir laget klart sämre också. Men i jämförelse är de ändå bättre än alla lag som det ser ut nu.

 

Det som pågår i kulisserna denna höst i Finland är en massa spekulationer kring vem som coachar eller spelar i vilket lag nästa säsong. Så är det varje höst. Spelare, tränare och andra talar med mig dagligen just nu. Själv startar jag också många diskussioner. Nya förmågor behövs lite här och där för att saker och ting skall gå framåt. Som tränare borde man vilja behålla alla spelare i föreningen, om de sedan har problem i ett lag borde få spela med ett annat om det är möjligt. Som spelare borde man välja ett lag där man får tillräckligt mycket av det man vill ha. Som förening borde man behålla de tränare som fungerar bra och utveckla de övriga. Vill de inte utvecklas fast ingenting riktigt fungerar så har man ett problem. Ett problem kan också vara att utveckla tränare förstås. Spelarna borde en förening vilja behålla också, spelare som det är problem med måste man ställa krav på och kan de inte uppfylla kraven måste man fundera på om de borde byta klubb.

 

Oktober är på kommande. En bra fråga är, hur länge skall ni ha paus? Ett juniorlag nuförtiden bör inte alls ha paus i oktober och november om ni frågar mig. Okej en vecka paus kan man ju ta. Med tanke på att det finns träningsmöjligheter utomhus ända fram till december bör man utnyttja dem. Vid julen kan man hålla en paus och i januari till mars är grästiderna dyra, svåra att få tag på och dessutom tränar man inomhus då. Förutom fotboll skall jag försöka få med en ny form av alternativ träning som ger det lilla extra åt juniorerna. Någon kampsport är det inte frågan om kan jag säga. Intressant är annars att Michael Owen och Wayne Rooney har varit boxare båda två. Kanske har de fått lätta steg därifrån och en del explosivitet. Finns många alternativ till extra träning nuförtiden, har testat en hel del genom åren och skall testa något nytt i år. I maj kan jag berätta mer om det :)

 

På lördag spelas sista omgången i finska division 3. Vi har bortamatch och över en timme i buss blir det. Det brukar vara kul att vara ute på stan efter sista matchomgången. Alla lag från staden brukar vara ute efter att ha haft avslutning med bastu, mat och prisutdelning. En stor del av stadens spelare är lite som en familj på sätt och vis. Man hälsar ofta på varandra på stan fast man kanske inte är bästa vänner då man möts i närkamper på plan. Detta oberoende av vilket språk man pratar eller vilken bakgrund man har.

 

Slutligen. Jag blev intagen till tränardagarna i Helsingfors! Mycket bra. Hundra tränare fick plats. Skolningen sköts bl.a. av en tysk som har hjälpt till att utveckla ingen mindre än Ronaldo i Manchester United. Kommer att få ta del av många tränares erfarenheter och dessutom se modellgrupper med riktigt bra 16-19 åringar. Som avslutning skall vi se då Finland möter Grekland i EM-kvalet. Två fullspäckade dagar blir det. Resorna, hotellboendet plus en ledig fredag från jobb får man stå ut med ekonomiskt om man vill delta i sådant här, då man inte är proffstränare. Blir säkert en intressant helg. Troligtvis uppdaterar jag därifrån på www.fotbollsfabriken.fi

"Allt är tillåtet". Vad betyder den meningen? Att man får göra vad som helst? Är det inte att frångå vad som räknas som normalt för oss människor? Eller har betydelsen att göra med i vilket sammanhang det sägs?

 

Om jag backar bandet exakt en månad så sade jag de där orden inför en match åt mina spelare. Eller var det i halvtid, för snacket före matchen har vi hållit inomhus just då, för en månad sedan. Vi spelade en match som vi vann 2-1 lite grann emot oddsen. Det var en stor taktisk triumf där vi lyckades stoppa motståndarnas starka sidor och utnyttja våra egna starka sidor maximalt. Vi spelade ett tufft och bra försvarsspel. Vi gjorde båda våra mål när motståndarna inte hade sitt mittfält nere i tid. Så många andra chanser kanske vi inte skapade men en miss från 5m med all tid i världen och en uppgiven målvakt på linjen kostade en spelare på sig. Vi släppte in ett mål 3min in på tilläggstid. Det var en perfekt seger som går till historien. Olyckligtvis skadade sig två av deras spelare.

 

En mamma till motståndarlaget hade hört (det var väl i halvtid) då jag sagt att "allt är tillåtet". Om jag har använt de orden då vi diskuterar taktik kan det vara: A) en taktik kring att våga ta frisparkar emot oss enligt en uppritad halvcirkel på taktiktavlan, något som våra motståndare gör gång på gång B) att vi inte dribblar på egen planhalva men att på offensiv planhalva är allt tillåtet vad gäller att dribbla. På grund av denna mammas förbannade skitsnack där hon inte vet vad hon talar om ens har det uppstått gnäll och småbråk. Tunga förluster och skador tär på humöret men det finns gränser för vad som är okej att säga och dessutom att tro på. Jag vet att tränarna innerst inne fattar att det är total bullshit att vi skulle vilja skada spelare. Som bekant ser jag till att de matcher jag coachar filmas.På så vis kan jag kolla upp saker många gånger i slow motion vid behov.

 

En av skadorna: en av deras spelare fumlar lite med bollen på mitten av plan och för att hinna få bort den i tid glider han ner på ena knäet och sparkar vidare bollen med ett utsträckt ben. Han hmnade i en totalt onaturlig position i fotboll. En spelare som var på väg att komma och ta bollen kom in med sitt knä i hans knä på det utsträckta benet. Synd att olyckor sker!

 

Situationen jag beskrev, eller någon annan är väl det som gör att saken (min replik) har nämnts åt mig också av en tränare och en annan person. Jag förklarade situationen. Jag påpekade också att det inte fanns en enda kapning i hela matchen från vår sida. Kapning, alltså ovanligt fult spel. Vi fick inte ett enda gult kort i matchen heller. Mina spelare spelar normalt alltför snällt, i den där matchen var vi som tur var ens lite tuffare än normalt.

 

Allt gnäll har tagit bort en del av lusten att coacha ordentligt då vi mötte samma lag igår. Jag bad ett lag som redan spelar för schysst 80% av tiden på plan att undvika fult spel. Att vi kan slå lag som är högre rankade är inget nytt, plats 2 av 18 i Umeå fotbollsfestival är ingen liten grej i C-14 klassen. Vi har framförallt en spelare som har tillräcklig snabbhet och styrka för att stoppa vilken enskild spelare som helst som vi har sett detta år. Det var vad han gjorde mot ovannämnda lags ena spelare i första mötet. Utan att spela fult, för det är inget som någon gör medvetet i det här gänget. Igår deltog han inte och då kom fem av sex insläppta mål enbart p.g.a. det. Det vet alla tränare som såg matchen. Vi hade mer boll än vi brukar ha och vi spelade helt bra på den mittersta tredjedelen. På den sista tredjedelen var vi inte tillräckligt bra och trots 6-7 chanser blev det inga mål alls. Vår taktik var egentligen att komma via kanterna i det offensiva spelet, vi ville göra något så omodernt som att ta sig ända ner i hörnen av plan. Det lyckades absolut inte trots att kantbackarna var långt ifrån deras bästa spelare. Vad som skulle ske från hörnen berättar jag inte denna gång.

 

Det finns mycket att förstå i juniorfotboll, jag har spenderat cirka nio år nu med spelare i åldern 11-14 år som huvudtränare. Det är faktiskt fler år än de allra flesta tränare jag känner, de har nämligen bytt åldrar och varit mycket med A- och B-juniorer också. Många följer sina barn genom åldrarna eller tar ett lag där spelarna är mer färdiga, som de är i åldern 16-19 år. Jag anser mig ha hyfsad koll på åldern jag tränar, vad man skall säga och göra för att skapa framgång. Som spelare jobbar jag stenhårt, tacklar hårt och mycket samt är en bollvinnare. Trots stenhårt spel har jag noll varningar på kontot efter nio matcher och ifjol fick jag inte en enda varning om jag minns rätt. På mittfältet skall man spela hårt men tillräckligt rätt och gärna får det se ut så överallt på plan. Då tempot höjs hinner man inte tackla lika mycket och därför klarar sig många kvicka spelare på hög nivå i vissa roller trots att de har problem att stå emot tacklingar och själva inte kan tackla så bra.

 

En viktig sak: spelare som har låg tyngdpunkt  kommer ibland in i en situation med en andra spelare rakt framifrån. Båda vill ha bollen, båda smäller på, en smäller på fullt och en smäller på halvt. Alla som har spelat fotboll vet att om man inte går in hårt så kan skador komma. Fast bollen är emellan kan det smälla riktigt hårt och ibland ske något värre än då man får en smäll direkt i en muskel och faller på ett naturligt sätt. Synd att det kommer skador, men gå in ordentligt eller inte alls, brukar vi lära ut i fotboll. Lika bra att lämna och täcka om man inte går in fullt. Många spelar på det viset.

 

Som tur är skrattar de tränare jag har talat med den senaste veckan åt diskussionen om att jag skulle vilja skada spelare. Om man nu tar det så långt....kan ju vara att någon tänkte så långt. Den första vinsten skapade en känsla som många i motståndarföreningen inte klarade av att ta, det fanns inget att skylla på. Tränaren var väl den enda som förstod och kunde acceptera det som hänt. Som tack för mitt "millimeterperfekta förhandsarbete" och spelarnas perfekta insats fick vi tre poäng, men även en massa skitsnack och en domare emot oss i åtminstone en match efteråt. Efter detta blogginlägg höjer jag huvudet igen, sätter mina spelare att spela hårt igen samt blickar framåt. En spelare som möjligen hade fysiken att göra både det ena och andra defensivt för att stoppa motståndarna igår höll jag på bänken i 60 minuter. Hade kommit fler frisparkar med honom som mittback. Det behövde komma en match helt utan gnäll på oss mot detta lag oberoende av hur schysst vi har spelat tidigare. Totalt antal gula kort i dessa två möten? 3-0, men inte åt oss! Tror härmed att jag har raderat ut allt "skitsnack" både i och med matchen igår och detta blogginlägg. Kan hända att någon säger att detta blogginlägg "är ju bara för mycket", det är en försvarsmekanism för den personen. Nästa gång någon gnäller kring "mina" matcher får de gå hem och se sig i spegeln.

För cirka två veckor sedan skrev jag ett inlägg här senast. Denna blogg blir väl uppdaterad ganska sällan. Jag rör mig i många andra forum också och har ett nytt projekt på gång som kommer att ta över en stor del av skrivande. Den här bloggen är personlig och jag kan alltid vända mig hit med personliga åsikter och sammanfatta händelser. Det känns trevligt. Mitt nya projekt kommer att vara något som är desto mer intressant för er att följa.

 

Sedan senast har Arsenal kryssat med Leicester 1-1 och Manu har köpt sönder sin heder och höjt löneutbetalningarna otroligt. De har dyraste truppen och dyraste lönerna i Premier League om jag har förstått saken rätt. Chelsea har sett heta ut med Diego Costa. Jag har börjat Fantasy Premier League riktigt bra och är inte långt från toppen i Finland vad gäller poäng, men placeringen var väl något på 400. Finns en per lokal liga jag är med i som ligger före mig.

 

HJK har tagit sig till Europa League efter att ha slagit ut Rapid Wien och Finland har vunnit sin första EM match mot Färöarna med 3-1. Det satt lite hårt åt där borta på konstgräset på ön. Men Finland spelade bra överlag och "vår" främsta styrka är ju inte att slå svaga lag utan att slå ur underläge och överraska lag som faktiskt är bra. De tre hårdaste konkurrenterna på förhand är Grekland, Rumänien och Ungern. Nordirland slog Ungern med 2-1 igår ändå så man vet aldrig hur gruppen kommer att sluta. Rumänien slog Grekland med 1-0. Fortsättning följer i ungefär 13 månader än, sedan går tre av dessa lag till EM. Om jag tror att Finland är ett av dem? Ja, det tror jag absolut fast det kan bli tufft. Finland visade igår att trots att det kan gå trögt så tror man på laget och spelar enligt egen taktik. Det räckte denna gång och man leder kvalgruppen.

 

Idag har jag bl.a. skrivit 18 personliga diplom till deltagare i en fotbollsskola. Jag har även funderat ut vem som är årets spelare där. Jag har även klippt en halv div.3 match och lagt ut den på nätet så mina lagkamrater får se på den. Andra halvlek klipps en annan dag. Jobbar på med mitt nya projekt som snart skall bli offentligt. På juniorsidan har det kommit tre raka förluster, speciellt två av matcherna hade kunnat se bättre ut men förkylningar och skador har påverkat också. Nu återstår två juniormatcher och klart är iallafall att vi hålls kvar i högsta serien. Med lite högre satsning inom hela verksamheten vår hade vi kunnat slåss om en medalj redan i år. Vi har ändå kommit längre än vi kunnat föreställa oss detta år. Okej man skall ha självförtroende men med stora framsteg på ett år kan det bli för mycket att också få med en tro på att vi "kan ännu mer". Vi har nog blivit begränsade/bromsade lite på det mentala planet förutom på det fysiska planet. Fysiska nivån på spelarna behöver höjas tilll nästa år. Det är det första jag tar tag i då denna säsong är slut. Inte har vi slarvat i år heller, höjer nivån lite varje år och nu är vi kanske framme för en ordentlig satsning även på den fysiska biten.

 

Anmälde mig just till tränardagarna i Helsingfors och hoppas att jag får en plats både där och på matchen Finland-Grekland. Hoppas även på att komma in på A-tränarkursen, jag vet att mina chanser är bättre nu än i fjol. Det är svårt att se framåt ibland då det är så mycket som sker här och nu. Hur mycket man än gör finns det nästan alltid något kvar att göra. Drog igång rinkbandyns försäsong igårkväll också, riktigt roligt att lira igen. Har haft svårt att hinna vara med kompisar den senaste månaden eftersom jag både har haft jobb, fritidsaktiviteter och flickvän att tänka på. Får ta igen det lite då säsongen slutar om tre veckor. Skönt med höst om ni frågar mig!

Match ikväll mot grannstadens bästa lag väntar mina juniorer. Imorgon skall jag resa en bit åt samma håll för en match i division 3 också. På fredag är det juniormatch igen och då blir det match mot ett lag från min hemort. Tre matcher på tre kvällar väntar alltså. Tyvärr räknar jag med seger endast i min egen match imorgon, men visst går det att överraska och ta någon eller några poäng med juniorerna också. Få se. Juniorerna vann en viktig match förra veckan, en match som antagligen får oss att hållas kvar i serien hur dåligt det än skulle gå. Vi spelade inte bra men vann 2-0 iallafall och då får man vara nöjd med resultatet. Hur jag kommenterade det spelmässiga i ett mejl senare på kvällen är en annan sak. Jag hann inte tala med laget efter matchen för jag for till en division 3 match där jag hade kunnat hoppa in. Med 25 minuter kvar i den matchen ledde vi 4-3 och det blev 8-3 så småningom. Jag spelade inte alls och fick lätt huvudvärk redan under juniormatchen. Har varit lite förkyld sedan dess och bara tränat och ansträngt mig en enda gång. Flera spelare jag känner har förkylningar på gång nu faktiskt.

 

 

I Premier League förberedelserna kan man konstatera att Drogba är skadad och missar 4-6 månader. Walcott är borta en månad ännu från spel och Diaby är förstås skadad också. Vermaelen är på rehabilitering i Barcelona, efter två dagar uppstod det något problem med honom. Flera spelare (holländska och tyska) som kom långt i VM står över helgens matcher i PL. Det är något som alla Fantasyspelare bör ta i beaktande då de väljer lag. Mitt lag består bl.a. av Ramsey som enligt mig var bäst i ligan ifjol då han var frisk, Yaya Toure som alltid gör många poäng, Sanogo som är billig och dessutom kan prestera samt Diego Costa som ser ut att ösa in mål för Chelsea i år även om det bara har varit träningsmatcher så här långt. Några andra heta tips har jag inte direkt och man skall ha ett himla flyt för att ta många poäng i Fantasy Premier League.

Det är en halvtrött skribent som sitter bakom datorn här. Har skickat in en artikel till en fotbollstidning för någon timme sedan. Tungt att göra extra jobb frivilligt mitt i sommarvärmen men andra människors professionalitet ger mig åtminstone extra energi. Skönt att skriva i en blogg då det inte är så hemskt stor skillnad hur man gör det. Jag skall snart börja skriva om Premier League här i bloggen. Vill se lite från Emirates cup och sätta mig in i lagen lite mer först bara. En galen säsong väntar då många lag har köpt bra spelare. Sanchez och Debuchy till Arsenal, Costa, Drogba och Fabregas till Chelsea samt antagligen Vidal förutom Shaw till Manchester United är några exempel. Suarez klar för Barcelona dessutom. Lukaku såldes dyrt till Everton och fler värvningar är att vänta. Van Gaal i United blir intressant att följa också, han använder ju fembackslinje ibland.

 

Efter mitt förra inlägg har jag fått medhåll om mycket jag skrev. Medaljer i ett b-slutspel är något man borde skippa helt. Vill man ge lagen något att spela om så ha då biobiljetter, drickaflaskor eller något annat i prispotten. Medalj får de tre främsta. Om man är högst åtta år eller yngre kan man ju få medaljer lite när som helst bara för deltagandet men det är en annan sak. Den svenska domarlinjen är ganska strikt och det kan vara svårt att diskutera med domarna där även för oss "skötsamma" tränare som aldrig (nästan aldrig) gnäller på domarna. Det kanske speglas av hur det svenska samhället skiljer sig från det finlandssvenska och det finska. De har andra problem i samhället och fler invånare så de måste väl ha nolltolerans gällande vissa saker i fotbollen just därför.

 

Spelarutveckling tänkte jag skriva mer om den kommande tiden. Kan hända att jag mest upprepar gamla funderingar dock. Det finns så många områden att träna i fotboll så man blir helt snurrig ibland. Olika saker borde tränas i olika åldrar. Har spelare inte klarat steg C gällande en färdighet är det ganska svårt att ha den personen i en grupp där man behöver lära ut steg B och kanske till och med A. Utmaningar kan man kalla det. Då ett helt lag befinner sig på steg D i någon färdighet då de borde vara på steg B har man något att kämpa hårt med. Är de på steg D inom många områden där de borde vara på steg B enligt åldern har man verkligen något att fundera på. Problem som många får jobba med i finsk fotboll. Alla borde få jobba så mycket som möjligt enligt den nivå de är på. Det är en sak som fungerar bra i fotbollsskolor då man har olika åldrar som tränar ihop.

 

De bästa äldsta kan kanske inte flytta upp och få en högre nivå men det kan alla yngre. De äldsta bästa kan kanske utmanas av tränarna istället och det kan ge ett extra lyft. Eftersom jag ännu är aktiv spelare och i bra form kan jag gå in och ge motstånd och utmaningar på bra nivå åt alla juniorer jag jobbar med. Jag spelar ibland mot de starkaste/bästa och försöker ge dem det lilla extra motstånd de behöver i en spelsituation. Det kan handla om att ta bort tid med boll av dem, tackla dem, glidtackla mot dem eller bara sätta ordentlig press med försvarsställning och tvinga dem att passa emellanåt.

 

Fotbollskolor är något jag börjar tro allt mer på då det gäller spelarutveckling. I dagens samhälle tränar spelare i allmänhet inte tillräckligt mycket på egen hand för att förbättra sina svaga sidor och förstärka sina starka sidor ordentligt. På lagets träningar hinner man bli bättre och få tempo tack vare gruppen. Lagens träningar består till viss del av taktik också fast spelare upp till kanske 15 år egentligen borde förbättra sin skicklighet så mycket som möjligt bara. Vissa tränare struntar i allt taktiskt eller kan inget om det och bara kör på med spelarna och tränar fotboll utan att tänka på spelet i matcherna desto mer. Bra eller dåligt? Vi får framgång med lagen via taktiska finesser. Brasilianarna som blir bäst är dock inte de som går i fina akademier och lär sig fotboll där, de bästa spelarna kommer från slummen och strandfotbollen där skickligheten är i fokus och inget annat. Taktik som är svår och som man behöver lära sig kan man egentligen lära sig då man blir 18 år. Detta som några tankar. Själv gillar jag taktik grymt mycket, men undviker det ganska långt i fotbollsskolor. Det behövs mycket tid till att bara bli bättre på två av de andra stora kategorierna, teknik och fysik. Sedan borde man jobba mer med den mentala träningen vilket har påbörjats lite grann med vissa spelare i år.

 

I sommar har jag satt ner tid på tre fotbollsskolor. Den ena har funnits i nio år, den andra i två år och den tredje är helt nystartad. Jag hoppas kunna utveckla allt till nästa sommar. Det finns redan en färdig plan för det hela som jag kommer att presentera snart för att få feedback i god tid. Utan att berätta desto mer så tror jag att man behöver vara lite galen för att få fotbollen framåt i det här landet. Den enskilda spelaren behöver spendera mer tid med boll. Då jag kör till villan ser jag alltid på två gårdar där det bor lovande spelare, de råkar i princip aldrig vara ute och träna då jag kör förbi. Det gör mig fundersam, kanske i onödan men ändå fundersam. För övrigt skall jag klippa ihop en ny reklamfilm för fotbollsskolan snart.

 

Imorgon skall jag iväg och spela match. Efter två resor kunde jag vara i sämre form än tidigare men lite extra vila har nog ändå gjort susen och efter tre hårda pass med laget jag spelar i känns allt bra så här långt den här veckan. Tränat juniorer har jag endast gjort 14h från måndag till torsdag :) Gissa om jag behöver sova även dagstid för att orka med allt. Gissa om jag behöver koppla bort fotbollen emellanåt och göra något helt annat för att orka med. OCH....gissa om jag går och sover nu ;) Ciao!

Tillbaka med bloggandet igen, det var trevligt att ha cirka 140 läsare för en vecka sedan. Gillar skarpt att skriva men hinner sällan sätta ned den koncentration som behövs för mina inlägg. Finns mycket annat jag skriver i andra sammanhang varje vecka också. Finns flera ämnen jag vill skriva om de kommande dagarna så gå gärna in på bloggen igen. Både Premier League, fotbollsskolor och spelarutveckling skall jag skriva mer om snart. Att skriva det här inlägget tog tre dagar, har inte haft så mycket tid att offra på detta blogginlägg men nu är det äntligen klart. Hoppas ni får ut något av läsningen, enjoy!

 

 

Jag kom hem natten till måndag från Umeå fotbollsfestival med ett gäng ganska nöjda silvermedaljörer. Efter att nyligen ha varit i Stockholm på semester fem dagar kändes en fem dagars cupresa riktigt bra. Jag var utvilad och hade den energi som behövdes för att göra mitt bästa på en lång cup där man inte sover alltför mycket och är igång mest hela tiden. Vi kom till turneringen med sikte på A-slutspel. Vår ålder hade 18 deltagande lag. På onsdag då vi kom fram fick killarna vara ute på stan en stund på kvällen innan det var dags att sova i det varma vandrarhemmet. Dagen efter började helt lugnt med frukost och sedan blev det någon timme på stan eftersom vi bodde i centrum.

 

Mäktiga T3 arena. Jag tror att det finns 17 konstgräsplaner i Umeå men inte en enda inomhusplan.

 

Efter lunch började vi ta oss till en match där våra C-15 juniorer skulle spela. De vann inga matcher i gruppen men de satsar inte lika hårt på fotboll som vårt lag heller så det är förståeligt. Senare på dagen var det dags för kick off på självaste T3 arena, även känd som Gammlia. Mäktig stadio med ganska lågt konstgräs. Efter att ha sett på andra lag innan vår match konstaterades det att vi behövde öva extra på att få bollen att flyga. Med bra koncentration på uppvärmningen blev killarna vana med underlaget. Svenska domarlinjen behövde vi också ta i beaktande, de såg ut att döma straffar och dela ut varningar lättare än i Finland. Ett könsord kan ge rött kort i vanliga seriematcher, svordomar tror jag att ger gult kort. Kanske är reglerna samma i Finland men vi finländare (domarna) har kanske lite mer spelöga med vad som ropas och hur det är riktat. Nåja hursomhelst körde vi igång matchen med en väldigt fysisk uppställning och skapade åtminstone fem jättebra lägen i matchen. Vi vann 1-0 efter att en ytter dribblade bort 2-3 spelare i mitten av straffområdet. Galet mål :) Jag bytte in alla sista två minutrarna så att de säkert skulle hinna spela på T3 Arena i turneringen. Efter att ha sett mer av de andra lagen i gruppen ställde vi om målsättningen till att vinna gruppen. Att ställa om målsättningen är något man får göra nu som då om den inte är tillräckligt krävande.

 

På väg in till Lazer dome.

På torsdagkväll var vissa och spelade Lazer dome och annat i Mega zone. Ett ställe som verkligen tog upp mycket av vår fritid. Ett liknande ställe skulle säkert fungera i Finland också. Det fanns ingen bra orsak att ha spelarna på vandrarhemmet tidigt på kvällarna, bättre att de är ute och har roligt än att de får för varmt på sina rum. En liknande värmebölja hade inte skådats i Umeå på 132 år fick vi höra. Frukost och kvällsbit fick vi vid vandrarhemmet medan vi åt lunch och middag på skolor. All mat får högsta betyg av mig om jag tar i beaktande prisnivån och antalet deltagare i cupen. Inte riktigt som i Dana cup där det mesta var dåligt för några år sedan. Jag är inte alltid positiv till allt alltså, men det här var toppen.

 

Stranden är ett måste under en lång och varm turnering.

Den andra matchen i gruppen skulle bli den lättaste och det anade vi. Vi vann 5-1 efter att igen ha använt alla tillgängliga spelare. Den tredje matchen i gruppen vann vi med 3-0 och alla hade fått rejält mycket speltid samtidigt som vi hade sparat ordentligt på en del skadade nyckelspelare. På fredag var jag ute lite längre på kvällen och åt grekisk mat med en komppis. Hann också besöka några andra ställen i stan.

 

Pork gyros är min grekiska favoriträtt.

På lördag vaknade vi i sakta mak och begav oss till en C-15 match i väntan på vår kvartsfinal. Kvartsfinalen blev spännande. Vi släppte till andra eller tredje målchansen i turneringen då mittbackarna slarvade med att hålla linjen rak. Den chansen slutade med en chip över målvakten och 1-1. I andra halvlek gjorde en av våra spelare sitt andra mål i matchen och vi vann 2-1. Motståndarna som var från Nyland (i Finland) var arga och vissa ville inte ta i hand men deras tränare skällde ut dem för det så det redde upp sig lite. Respekt åt tränaren för det. Hade vi inte vilat den ena anfallaren i gruppspelet lite extra hade han kanske inte orkat göra två riktiga klassmål mer eller mindre på egen hand. Sådant kan avgöra matcher och lagets öde. Vårt mål hade ändrats till att nå semifinal redan inför sista gruppspelsmatchen och nu var vi framme vid det målet.

 

Uppvärmning kl.7.30 på T3 arena inför semifinalen.

På lördagkväll var jag med en kompis i fortet i Mega zone och testade 30 celler. De gick ut på taktik, fysik och teknik. Man visste aldrig vad man skulle göra i en cell då man kom in. Ibland visste man inte det ens då man kom ut. En blandning mellan fångarna på fortet och Sawfilmerna kanske är en beskrivning, men hemskt var det inte. Intressant men jobbigt. En italiensk pizza från vedbakad ugn hann jag också med på lördag.

 

På söndagmorgon kl.8 var det dags för kick off på T3 arena. En semifinalmatch som skulle bli riktigt häftig. Vi styrde spelet 10min, sedan hade de en period på 20min då de styrde spelet. Efter det var vi aningen bättre igen. Matchen blev mållös och i förlängningen sköt vi ribba ut och missade även returen. De hade ett skott som gick ribba över tidigare i matchen också. Efter 2 gånger 5min förlängning väntade straffläggning! Vi hade sett ett par strafftävlingar som aldrig hade tänkt ta slut. Dagens ungdom kan vara riktigt kyliga. Jag hade tre skyttar som jag räknade som säkra, de tog oss till semifinal för en månad sedan då en kvartsfinal avgjordes på straffar. De satte in sina straffar även denna gång och jag hade två pålitliga skyttar till som var med och förde upp oss till 5-5. Den sjätte straffen sköt motståndarna i stolpen. Jag frågade en spelare om han ville skjuta, han ville inte. Jag hade en annan på gång då den jag frågade först började gå mot straffpunkten. okej tänkte jag, men tyvärr sköt han stolpe ut.

 

Vår målvakt räddade den sjunde straffen som sköts mot mitten av målet och på vår sjunde straff avgjorde en spelare som inte hade spelat en enda sekund i turneringen. Min andra tränare hade sagt att han var bra på straffar så jag litade på det. Kändes säkert bra att bli omkullsprungen av en hög med glada spelare sekunderna efter att han avgjort kvartsfinalen. Jag har svårt att tro att människor kan uppleva liknande glädje utanför idrotten. Kanske då man får barn, inget jag själv kan säga något om än. Då man får ett jobb, klarar en kurs, får en utbildning eller tar studenten känns det ju bra men att vinna en strafftävling och känna pressen släppa efter en timmes spänning är nog väldigt skönt! Ravelli sade en gång att han hoppas att alla får uppleva den känslan som uppstod i VM-94 då Sverige gick vidare på straffar, han nämnde också jämförelsen med att få barn. Att vinna på straffar är delvis ett lotteri, men viktigt är också att ha skyttar som har bra tillslag på bollen plus att man kan lära målvakten olika knep att ta straffar.

 

Tankarna var många denna söndagmorgon. Vi hade just slagit ut ett bra lag och det fanns två riktigt bra lag i den andra semifinalen. Ett norskt lag hamnade i bronsmatch och vann våra tidigare motståndare med 6-1 där. Sunnanå från Skellefteå var våra finalmotståndare, de såg stora ut och hade flera invandrare som såg fysiska ut också. Fysiken kan avgöra en del del i åldern P-14. Konditionsdelen och styrkedelen jo, men även längden och den naturliga kroppsbyggnaden. Vi tränar aldrig styrka med vikter så det är ganska svårt att bli jättestark och tackla undan de som är ett huvud längre och som har gått längre i sin kroppsliga utveckling helt enkelt.

 

Uppvärmning inför finalen.

Jag använde en del ny taktik under hela turneringen som vi egentligen inte har använt alls i år. Som ett tillägg till den taktiken använde jag de mest fysiska spelarna från start alltid så gott det gick. Finalen blev inte alltför trevlig för vår del. Vi fick inte till någon jättebra chans på hela matchen. En spelare fintade bort en mittback och satte 1-0 för motståndarna efter cirka 10 minuter. De hade en del chanser i första halvlek som kunde ha gått in. De hade världens medvind i första halvlek och var klart bättre än oss. I halvtid satsade vi hårt och bytte in 2-3 nyckelspelare som var skadade på olika sätt. Vi klarade av att ta över spelet i cirka 15min med hjälp av medvinden och lite kämparglöd. Några hörnor och något skott längre ifrån fick vi till stånd men det var motståndarna som gjorde 2-0 med fem minuter kvar och då bytte jag in alla som inte hade spelat. Finalen var snabbt över och det bättre laget vann. Med mindre skador på nyckelspelare kunde vi ha kämpat till oss ett kryss. Att få silver i en turnering med 18 lag är riktigt bra. Fast jag har varit där med större föreningar två gånger har vi aldrig tagit oss förbi kvartsfinalen. Efter finalen var vi till stranden och simmade, tryckte in lite mat på Frasses och efter det for vi till hamnen.

 

Finallagen fick sina medaljer.

Jag kan konstatera att det var en fin turnering där vi fick många nya erfarenheter. Större turneringar och äventyr väntar för pojkarna i framtiden. Vill ännu tillägga att det finns b-slutspel i turneringen där det delas ut medaljer också. Känns aningen dumt då två lag på båten går runt med sina guldmedaljer från b-slutspelet på båten hem. Eller de unga killarna som hade på dem kunde ju vara glada, de som var äldre än oss borde kanske tänka efter vad ett riktigt guld i en turnering är. Sedan kan man inte heller lura yngre killar att de har tagit guld, de vet väl hur mycket de har förlorat och inte. Ger man fel bild av en turnerings svårighetsgrad kan spelare lätt börja tro att både laget och de själva är mycket bättre än de egentligen är. Det är bara hårt jobb som tar en till riktiga framgångar och ibland räcker inte ens det. Om jag minns rätt sade en person åt mig att "pojkarna fick guld", jag tillade att "jo men från b-finalen väl?" och fick som svar att "ja men ändå". Nåja, ta nu vara på 10-åringarna och låt dem vara glada, men förvräng inte bilden av hur lång vägen är till toppen ens i Umeå fotbollsfestival! För förstår vi inte hur lång vägen till framgång är så når vi inte ens lite ditåt.

 

Hårt jobb är den enda vägen till framgång! Fint med pokal åt laget då man kommer andra också. Någon medalj fick jag inte personligen denna gång :)